Mejla

Johan Hakelius

Vanlig artighet skulle lösa trottoarmötena

Publicerad:
Uppdaterad:

Här i Stockholm går det runt poliser med måttband och kontrollerar att inte uteserveringarna sväller för mycket. Det finns tydligen politiska beslut på att man ska komma förbi på trottoaren med två rullstolar eller barnvagnar i bredd, annars omöjliggörs möten och det är verboten.

Om detta är det förstås säkrast att inte ha någon åsikt alls. Inte ens den att en lösning vore att åtminstone hälften av mänskligheten, oavsett om den gick eller rullade, lärde sig artigheten att släppa förbi mötande i rullstol. Vill man vara gammaldags kunde man tänka sig att den väjande halvan i första hand var män.

Nänänä, vänta nu, hör jag er säga. Om två män i rullstol möts, då? Eller om en man i en rullstol möter en gående kvinna. Hurskare lösa sig då, va? Va, va, va?

Ja, det har ni rätt i. Hur ska det gå?

Att två vuxna män kan lösa problemet själva, genom att vara artiga mot varandra, är förstås otänkbart. Och om en gående kvinna släpper förbi en rullande man, räknas det kanske som diskriminering. Kanske är det diskriminering om den rullande mannen släpper förbi den gående kvinnan också. Förresten: kanske blir båda diskriminerade i båda fallen. Svårt att veta numera.

Alltså, bäst att tillkalla polisen.

Ja, ni förstår vad jag menar: det är säkrast att inte ha en åsikt alls. Inte ens om den går åt andra hållet.

För det är ju inte obegripligt att konstaplarna ligger och fumlar med måttbanden. Om vi nu ska tala hyfs och hänsyn skulle inte caféägarna hamna i toppen av Magdalena Ribbings guldlista. De plastiga och pinniga stolarna sprider sig som fotsvamp över trottoarerna. Det spelar ingen roll att möblerna säkras med vajrar och bulttångssäkra lås om nätterna, för på något sätt lyckas de föröka sig ändå. Nästa dag har de tagit ytterligare lite yta.

Och sedan lite till. Och lite till. Och lite till.

Säger man något om den saken får man genast blicken. ”Å Guuuu!”, ­säger blicken, ”en stel svensk! Så jäääävla okontinentalt! Blodpudding och kalops! Nordiska Riks­petimätrarna! Vaxduk och mjukost!”

Så på ena sidan är det krav och rättigheter och regler. På den andra är det trend och coolhet och snork. Vanlig hyfs och lite artighet skulle visserligen lösa saken, men det är ingen idé att säga det heller.

Nuförtiden har vi ju ­politiker och polis i?stället

avJohan Hakelius

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM