Bekännelse från en dåre med farthjälm

KOLUMNISTER

Bilar är inte längre ett hot här i Stockholm. Bilisterna har taggat ner. De har gått in i någon sorts sensommarkoma och saktat in. De stannar vid övergångsstället och spinner sammetsmjukt med motorn.

De vinkar fram dig.

Men en ny, än farligare hotbild har seglat upp.

Cyklisten.

De galna cyklisterna.

I Stockholm har man målat cykelbanor på trottoarerna. Horder av cyklister visslar fram mellan de streckade linjerna och vi ”prommisar” (gångtrafikanter) får kasta oss åt sidan. En cyklist kan dyka upp när som helst, var som helst och hur snabbt som helst. Framifrån, bakifrån. Och värst av allt: när de kommer farande från sidan, i dubbla riktningar.

En cyklist blåser på. En cyklist har sina egna trafikregler och de har alltid rätt. En cyklist stannar aldrig för dig som går.

”De med trikåer är värst”, säger en vän med cykelkorg och med god insyn i Stockholms cykelkultur. ”Trikåerna som tror att de ska slå hastighetsrekord från Årsta ska du akta dig för.”

Häromdagen köpte jag en cykel. En röd med sju växlar. Och sen tog det nog inte mer än 25 sekunder. En framåtlutad ställning och så fullt blås utför Glasbruksbacken.

Och nu går det inte längre att stoppa mig.

Jag cyklar mot rött.

Jag genar i korsningar och vinglar fram på övergångsställen. Jag cyklar mot enkelriktat och trixar mig fram mellan barnvagnar och rullatorer på trottoarerna och gågator. Jag trampar ogenerat över lyxhotellets turkosa matta vid Norra bantorget och styr rakt igenom en taxikö.

Jag cyklar in i en skock barn vid Nytorget.

Jag får raseriutbrott. Jag hytter med näven mot tvåans blå buss (som faktiskt inte gör annat än försöker väja för mig när cykelbanan plötsligt tar slut och jag tar en sväng ut i körfältet). Jag tvärnitar för att skälla ut en varutransportbil som har parkerat på cykelbanan på Vasagatan.

Och jag förbannar de där förvirrade gångtrafikanterna, som inte fattar vad de där streckade linjerna är till för. Och rätt vad det är kan kliva ut i mitt revir.

I mitt körfält.

Jag vet att de här cykelfärderna är med livet som insats.

Men det skiter jag i.

Här kommer en dåre med farthjälm och en jättelång säkerhetskedja.

Flytta på er.

ARTIKELN HANDLAR OM