Franska revolutionen och knytblusarna har mycket gemensamt

1 av 3 | Foto: Marcus Ericsson
Sara Danius – i knytblus.
KOLUMNISTER

Det var häpnadsväckande att se den ilskna folkmassan samlas på Stortorget i Gamla stan, platsen för Stockholms blodbad 1520, och skandera:

Ropen skalla, avgå alla!

Men damerna och herrarna i knytblusar förde inte tankarna till Kristian tyranns massavrättning av svenska ädlingar. Det var franska revolutionen jag tänkte på.

Gustav den tredje instiftade Svenska akademien år 1786, tre år innan folket reste sig i Paris och störtade kung Ludvig den sextonde.

Svenske kungen dyrkade Frankrike. Akademien organiserades efter fransk förebild, ett slutet sällskap av herrar och sent omsider damer, valda på livstid, höjda långt över folket, representanter för den finaste kultur och "snille och smak".

Byggnaden de sammanträder i uppfördes även den före franska revolutionen, 1767–78.

Medan Frankrike och övriga Europa genomgick krig och revolutioner, och ännu fler krig och revolutioner, lunkade det på så sakteliga här uppe i Sverige. Akademiledamöter valdes in, ockuperade stolarna i decennier, dog, nya valdes in. Inget särskilt hände. Det intressantaste var att nationens främsta författare sällan valdes in. Det var inte så konstigt eftersom bra författare som regel är opålitliga, medan Akademien representerade makten.

Alla vet att en kultur sätter sig i väggarna. Det gäller företag och organisationer och det gäller Svenska akademien med dess stillsamma lokaler och tickande golvur. Timslagets mjuka klang har inte markerat tidens gång utan att den stått stilla.

Chocken bland de få som ännu är kvar bör därför ha varit stor. Deras tillvaro har ju varit oförändrad i 200 år. Och därute på torget härjade – knytblusar!

Även det förde tanken till franska revolutionen. Klädedräktens symboliska betydelse.

Sans–culotterna var de fattiga franska revolutionärerna som störtade kungen. Termen betyder att de saknade förnäma knäbyxor som var adelns sätt att klä sig. De fattiga och revolutionärerna gick i långbyxor.

I vårt beskedliga land vid polcirkeln kanske knytblusarna blir ett begrepp precis som sans–culotterna. Det kommer i så fall inte att betyda revolution, krig och halshuggningar utan något snällare, något svenskt, men nog så viktigt. Typ jämställdhet.

Ytterligare en omständighet gör jämförelsen med franska revolutionen relevant. Medan allt föll sönder runt dem gjorde Akademiens representanter allt bisarrare uttalanden. Sture Allén demonstrerade fåordig högfärd när han skyllde på medierna och Horace Engdahl hade ett förbittrat utbrott mot Knytblusen själv, Sara Danius, som gjorde allt värre.

Från vilken dold utkikspunkt betraktade de på torsdagkvällen demonstrationen på Stortorget? Kikade de bakom gardinerna? Befann de sig på hemlig plats och följde dramat på tv?

Den franska drottningen Marie-Antoinette gick till historien som ytterst isolerad och världsfrånvänd när hon förvånades över att arga folkmassor drog fram på gator och torg därför att de saknade bröd.

Jag blir inte inte alls förvånad om Horace vid åsynen av damerna sa samma sak som Marie-Antoinette

– Varför äter de inte bakelser?

Så funkar Svenska Akademien 00:42
ARTIKELN HANDLAR OM