Sabuni spelar högt – kanske för högt

Motståndarna får två månader på sig att stoppa Ebba II

Nyamko Sabuni spelar högt. De formella nomineringarna till partiledarposten inleds först om två månader.

Det är en evighet i politiken. Fienden har god tid på sig att trappa upp motståndet.

Foto: Felipe Morales
Sabuni är våghalsig. Nomineringarna till partiledarposten inleds först om två månader. En evighet i politiken, skriver Lena Mellin.

Fredagen den 28 juni avgår Jan Björklund som Liberalernas ledare samtidigt som hans efterträdare utses.

Enligt valberedningens tidtabell inleds den så kallade nomineringsprocessen, alltså då partiets länsförbund formellt kan nominera sina kandidater till partiledarposten, den 10 juni.

Dit är det alltså två månader. Ändå meddelar den förra integrationsministern Nyamko Sabuni, 50, som lämnade politiken för sex år sedan nu att hon kandiderar som Liberalernas nya partiledare.

Det är våghalsigt. För det första ger hon dem som har en annan uppfattning om vem som bör leda Liberalerna två månader på sig att formera styrkorna. Det kan knäcka vem som helst.

För det andra kan det uppfattas som självbelåtet, eller självsäkert, i övermåtta. Det är inte något som uppskattas i politiken – heller.

Som partiledarkandidat har Sabuni många nackdelar. Hon har en begränsad politisk erfarenhet. Sju år i regeringen kan tyckas väga tungt men gör inte alltid det. Det politiska fotarbetet lär man sig inte där.

Sabuni, som i hög grad ägnat sin politiska gärning åt arbetet mot rasism, hedersvåld och för jämställdhet, kan också framstå som väldigt hård och kompromisslös. I kompromissernas högborg på jorden, Sverige alltså, är det ingen solklar merit.

Men det har inte hindrat Ebba Busch Thor (KD) från att leda sitt parti till det näst bästa valresultatet hittills. Kanske kan Sabuni bli en Ebba Busch Thor II. Det finns de som hoppas.

Sabuni har också fördelar. Och den främsta är kanske att Liberalerna har en förkärlek för att pusha fram kända, färgstarka personer. Det lyckas ibland, som med Marit Paulsen. Det misslyckas desto oftare, som med de rader av kändisar som partiet försökt ge politiskt inflytande utan att de bottnat i varken folkdjup eller politik.

Nyamko Sabunis främste medtävlare om partiledarposten ser ut att bli Erik Ullenhag, i dag ambassadör i Amman, Jordanien, men även han minister i Reinfeldts regeringar.

Till skillnad från Sabuni har han en lång politisk erfarenhet och tillhör dessutom en gammal folkpartisläkt. Men han saknar hennes karisma.

Ullenhag har, till skillnad från Sabuni, Jan Björklunds uppbackning i striden om partiledarposten. Men det är bara korridoruppgifter som gör det gällande. Från Ullenhag har inte hörts ett pip. Det är så man brukar uppträda om man är intresserad.

Under tiden fram till nomineringsveckan, då distrikten alltså ska lämna in sina förslag till valberedningen, kommer det att pågå ett envig i det tysta mellan Nyamko Sabuni och Erik Ullenhag.

Vem som till sist avgår med segern, i praktiken finns för närvarande inga andra kandidater, är oklart. Just nu förefaller Sabuni ha störst stöd. Men det behöver inte vara mer än en luftbubbla.

Nyamko Sabuni anses tillhöra Liberalernas högerfalang, de som tyckte att partiet skulle stötta Ulf Kristersson (M) som statsminister och i praktiken vara i händerna på Sverigedemokraterna.

Erik Ullenhag tillhör däremot Björklundfalangen och anses därmed stötta uppgörelsen med regeringen och Centern, den så kallade januariöverenskommelsen.

Kampen om ordförandeposten i Liberalerna rullar vidare. Det gör däremot inte Liberalernas opinionssiffror. De pekar alltmer neråt för varje ny kris.

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

avLena Mellin

ARTIKELN HANDLAR OM