Det är inte Leif Östlings svordom utan hans uttal som stör mig

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT / SVENSKA DAGBLADET TT NYHETSBYR N
KOLUMNISTER

Hans språk säger mycket om Leif Östling, ordföranden i Svenskt Näringsliv. Nej, jag tänker inte på hans svordom när han klagade över för hög skatt för rika män.

Det är hans uttal som fascinerar eller stör mej, hans sociolekt som det heter med ett modernt ord. Leif Östlings svenska ger en klar bild av varifrån han kommer, klassmässigt och geografiskt. Han talar arbetarklassens mer vårdade stockholmska från 1950- och 1960-talen, en dialekt som nu är nästan försvunnen. Fotbollstränaren och expertkommentatorn i tv, Hasse Backe, talar samma dialekt. Jag kunde härma den i tonåren.

Det var på den tiden det fanns flera distinkta och helt olika stockholmsdialekter. Alla har förstås hört talas om södersnacket (Hoa-Hoa Dahlgren och Jerry Williams), lite yvigare och nasalare än den mer polerade stockholmska som Leif Östling och Hasse Backe talar. Men det fanns också en lidingödialekt (övre medelklass) och en djursholmsdialekt (överklass) och en vasastansdialekt (medelklass).

Ett helt annat Stockholm än i dag, således. Så fort man öppnade munnen avslöjade man vem man var och varifrån man kom.

När jag alltså hörde Leif Östling berätta i tv om det lämpliga i att smita från skatt, och varför hans skattemänskliga värde motsvarade tusen ”vanliga” skattebetalare, blev det en närmast chockartad upplevelse, som en skärande falsk ton i ett musikstycke. Inte för att en höjdare bland direktörer uttrycker en lika förväntad som banal högerståndpunkt. Inte heller för hans nedlåtande matematiska bedömning av sina medmänniskor; i hastigheten räknade han nämligen på tusen svenskar som bara betalar omkring 20  000 i skatt på hela året, klart att Leif Östling anser sig väga lika tungt som tusen låginkomsttagare.

Men det var hans språk som lät totalt fel. Dylika högervulgariteter kan inte naturligt framföras på Leif Östlings stockholmska. Talar man hans språk måste man vara sosse av födsel och ohejdad vana och ha en normal såväl inkomst som människosyn.

Det vore lika orimligt att höra en man argumentera på den gamla djursholmskan eller östermalmskan för vikten av att nationalisera bankväsendet eller avskaffa det fria skolvalet.

Men Leif Östlings dialekt berättade om hans bakgrund och karriär. Numera, när han stoltserade i tv, var han förmögen och väletablerad i den klubb av industritjänstemän som delar ut alltmer av andras pengar till varandra. Och ju mer av andras pengar de delar ut inbördes, desto mer stiger deras manliga och mänskliga värde på den egna värderingsskalan.

Fast hans dialekt berättar också att han inte föddes rik eller ärvde någon förmögenhet. Han är och låter som sin egen lyckas smed, som det heter med en förskönande omskrivning på högerspråk. Det betyder att han aldrig blivit rik och värd tusen andra skattebetalare om han inte fått åtnjuta den demokratiska skola som socialdemokraterna byggde upp på 1950-talet (och som nu raseras i allt snabbare takt). Alla stockholmskillar fick gå i samma sorts läroverk oavsett föräldrarnas status. Det var den skolan som exempelvis gav Leif GW Persson chansen att bli professor.

På den tiden lönade det sig både för Leif GW och Leif Östling att ha så kallat läshuvud. Det lönade sig med tiden särskilt väl för Leif Östling, vars läshuvud tog honom vidare genom högre studier utan särskilda kostnader och utan familjeförmögenhet.

Och så blev han till slut mycket rik, höger och girig å det dumsnålaste med små ”upplägg” på Malta och andra smarta finesser.

Hans framgångar är följaktligen lika mycket sossarnas, och de många små skattebetalarnas, förtjänst, som hans egen. Därför var det närmast fysiskt smärtsamt att höra hans dumhögersnack framföras på klingande arbetarklasstockholmska. Om han åtminstone talat djursholmska, eller i värsta fall till och med lidingöska, hade det varit både mer uthärdligt och fullt naturligt.

P.S. Ett sjuherrans liv blev det tydligen på nätet efter min förra kolumn där jag felaktigt angav att uppgiften om drygt ett femtiotal anlagda bränder på flyktingförläggningar under 2016 kom från myndigheten MSB. Hela det virala högerkopplet ylade om flagranta lögner, fake news och ohygglig skandal. Saken blev inte bättre av att jag själv befann mig i Uganda och att en storm i Roslagen slagit ut min uppkoppling. Jag återkommer i ämnet när tekniken kommit i ordning. Just nu bara ett litet påpekande. Källan var alltså inte MSB. Den var betydligt bättre än så, nämligen Noa, polisens nationella operativa avdelning.


FÖR ÖVRIGT ANSER JAG ATT...

… Leif Östlings pudeltext i DN (9 november) inte kan ha lämnat ett öga torrt. Särskilt gripande var hans hyllning till vårt skattesystem. Reklambyrån som författat texten kan med gott samvete fakturera Svenskt Näringsliv. Eller kanske mer diskret Östling själv. Han kan ju dra av den kostnaden.

… den senaste tidens metoo-kampanj måste vara bekymmersam för Sverigedemokraterna. Nu påstås ju att 80 procent av Sveriges kvinnor plågats av sexuella trakasserier. 80%! Det kan väl ändå inte vara muslimernas fel?

ARTIKELN HANDLAR OM