Jan Guillou

I morgon är detta kriminellt att skriva

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

”Erdogans motiv för att än en gång provocera fram krig i Syrien är i första hand inrikespolitiskt.”
”Erdogans motiv för att än en gång provocera fram krig i Syrien är i första hand inrikespolitiskt.”

Det finns ett tungt vägande skäl för att publicera följande text i dag och inte enligt ordinarie schema i morgon.

I dag är det jag skriver i det följande lagligt. I morgon är det kriminaliserat. Då skulle såväl jag själv som en eller flera redaktörer på Aftonbladet riskera en spioneridom och fängelse. Så galen har lagstiftningen blivit.

Låt oss vänta lite med juridiken och gå direkt på vad som från och med den 1 januari 2023 blir en kriminell berättelse, omöjlig eller åtminstone oklok att trycka i en svensk tidning:

Den 13 november ägde ett terroristdåd rum på det stora turiststråket Istiqlalgatan i Istanbul. Bombattacken som dödade 6 och skadade 81 människor var med största sannolikhet organiserad av den turkiska underrättelsetjänsten.

Men den turkiska regimen lät omedelbart bekantgöra att dådet utförts av den kurdiska självstyrande enklaven i nordöstra Syrien och att således den kurdiska ”terroristorganisationen” PYD/YPG bar ansvaret. Regimen presenterade inga bevis för anklagelsen men drog genast ut i bombkrig. ”Detta är räkenskapens stund”, proklamerade den turkiske försvarsministern Hulusi Akar. ”Nu ska dom djävlarna plikta för sina gemena attacker.” Och därmed lyfte bombplanen som inledning till ett utdraget bombkrig i ett område med en miljon människor som fortfarande pågår.

 

Anklagelsen mot PYD/YPG för att ligga bakom något så enfaldigt som att kasta bomber mot turister i grannlandet Turkiet har naturligtvis ingen som helst trovärdighet. De syriska kurderna, som har hjältestatus i större delen av världen efter att i allians med USA ha besegrat den ohyggliga terrororganisationen IS, har händerna fulla med annat. Bland annat att hantera tiotusentals IS-fångar. Deras intresse av att ge den turkiska regimen orsak att starta krig är noll och intet.

Men omedelbart efter att de turkiska bombningarna inletts kom nya anklagelser från regimen i Ankara. Nu skulle kurderna ha anfallit över den turkiska gränsen med en granatattack mot en skola och dödat tre barn. Därför hotade president Erdogan  med att inleda en markinvasion.

Om attacken mot skolan alls ägde rum så utfördes den troligtvis av syriska legosoldater i turkisk tjänst. Eller kanske lika gärna av de jihadistiska terrorgrupper som också styrs och betalas av Turkiet. Det är dessa terroristgrupper som utgjort huvudstyrkan i de tre markinvasioner i Syrien som regimen Erdogan hittills genomfört.

Erdogans motiv för att än en gång provocera fram krig i Syrien är i första hand inrikespolitiskt. Hans regim är under press från en stark opposition med siktet inställt på den omfattande korruptionen, de diktatoriska övergreppen och en galopperande inflation. Men kan Erdogan få igång ett rejält krig kväver han all inrikespolitisk opposition. Då måste alla samlas runt flaggan. Och därefter kan man hålla presidentval.

 

De pågående turkiska krigsförbrytelserna i Syrien väcker skamligt svagt internationellt motstånd. Det beror inte så mycket på medieskugga bakom kriget i Ukraina som på Turkiets nyckelroll i spelet om Sveriges och Finlands ansökan om medlemskap i Nato. Den nya svenska regeringen har till exempel bytt utrikespolitik när det gäller de syriska kurderna, de fd hjältarna som besegrade IS. Utrikesminister Tobias Billström har försökt behaga den turkiska regimen genom att åtminstone halvt terroriststämpla PYD/YPG som ”suspekta” och dragit in det svenska ekonomiska stödet till deras region och därtill har han förnedrat sig med att beskriva den turkiska regimen som ”demokratisk”.

Sveriges chefsförhandlare i Ankara rörande Nato, Oscar Stenström, försade sig antagligen i Ekot när han bekräftade att Säpo förde hemliga förhandlingar med turkisk säkerhetstjänst i kurdfrågor. Hittills har Sverige såvitt känt bara levererat en handfull kurder till Turkiet. Men Erdogan har en mycket lång lista på önskvärda tortyrobjekt.

Vi kan stanna där. För vad är det som gör ovanstående text laglig i dag men kriminell i morgon, den 1 januari 2023?

Det är den nya lagen om ”utlandsspioneri” som förbjuder publicering av militära, icke officiella, uppgifter om Sveriges, eller våra allierades, krigföring i utlandet. Särskilt om sådan publicering kan störa våra internationella förbindelser.

Eftersom Turkiets president Erdogan torde vara en av världens mest lättkränkta politiker är det senare kriteriet uppfyllt med råge. I Turkiet sitter hundratals politiker och journalister i fängelse enbart för att ha förolämpat honom personligen. Och eftersom den turkiska skurkregimen just nu sitter med Natotummen i ögat på den svenska regeringen är det särskilt störande för våra utlandsförbindelser att kränka den lättkränkte envåldshärskaren. Således ”utlandsspioneri”.

 

Uppgifterna om Turkiets bombkrig och krigsförbrytelser och upptakten till kriget är naturligtvis inte officiella i censurstaten Turkiet. Således hemligstämplade. Således ”utlandsspioneri” om de publiceras i svensk press i morgon. Men inte idag.

Alla faktauppgifter ovan har jag hämtat från senaste månaden i de fyra tidningarna DN, SvD, Expressen och Aftonbladet. Alltså från den tid då det fortfarande var lagligt att publicera sådana uppgifter i Sverige.

För femtio år sedan, vill jag bestämt minnas, fann en riksdagsmajoritet anledning att ändra grundlagen så att brottet ”spioneri genom journalistik” togs bort. Vår nuvarande riksdagsmajoritet har funnit det lika angeläget att ändra grundlagen för att återinföra denna mycket säregna form av ”spioneri”.

Gott nytt år?

Publisert:

LÄS VIDARE