Alla pratar om frågan ingen vågar prata om

KOLUMNISTER

1 av 2 | Foto: LOTTE FERNVALL
Jimmie Åkesson.

Sverigedemokraterna är de enda som vågar prata om invandringen”. Trots att jag hört de orden så många gånger tittar jag förvånat upp över middagsbordet. Är det ­någon som spelar upp en gammal ­på-stan-intervju från 2014? hinner jag tänka, men ­förstår ganska snart att det är en livs ­levande person som yttrat ­meningen. 

Frasen är långt ifrån ny och det var ett tag sedan jag hörde den. I min enfald har jag trott att den diskussionen ­redan är utredd och förbi med tanke på vad debatterna inför valet senast ­handlade om. Vi är en brokig skara människor på en jobbmiddag som lyssnar till hur ­personen i fråga fortsätter förklara att inget av de andra partierna tar upp ­ämnen som migration, asyl­frågor och människor på flykt och förvånad som jag är får inte ur mig en mer polerad ­reaktionen än: ”Skämtar du ­eller?”.

För är det någonting som diskuteras och har diskuterats de senaste åren i inrikespolitiken så är det just dessa ­ämnen. Inför valet i höstas var invandring den enskilt största frågan och ­under ­Almedalsveckan pratades det knappt om något annat, så pass att ­någon skojare i somras till och med ­menade att vi lika gärna hade kunnat döpa om hela veckan till Flykting­veckan.

Även inför det stundande valet till Europaparlamentet svarar väljarna i en ny undersökning (som Demoskop gjort på uppdrag av Expressen) att den viktigaste frågan är just migrations- och asylpolitik.  

Andra frågor som toppar listan är brotts- och terrorbekämpning samt ­försvar och säkerhet. 

En bit ner hittar vi sociala rättigheter och i botten jämställdhet och folkhälsofrågor. 

Uppfattningen att de högerextrema partierna är de enda som pratar om ­vissa frågor har, precis som partierna själva, vunnit mark i hela Europa, och nu verkar uppfattningen nästan omöjlig att ändra.

Kanske måste metoden i stället vara att ta tillbaka initiativet, agendan och samtalstonen. För självklart måste vi föra en seriös diskussion och politik om ­invandring. Ett samtal som även måste ­inkludera hur fler länder ska hjälpas åt att ta ansvar just nu så väl som om att förebygga orsakerna till problemen för framtiden. Att så att säga vara de vuxna i rummet i stället för att prata om att vara de vuxna i rummet och samtidigt driva på utvecklingen mot fler kortsiktiga och ­desperata ­åtgärder. 

SD har kompis­partier i Europaparlamentet och driver inte längre frågan att lämna unionen, utan ser i stället möjlig­heten till större genomslag för sin politik. Det kan även innebära mer inflytande för andra mer extrema partier i Europa som redan har stort inflytande, som är i färd med att nedmontera demokratin ­inifrån. Konservativa och ­patriotiska partier med den starkaste gemensamma ­nämnaren att de gillar sig ­själva och sitt land. 

För högerextrema partier runt om i Europa har verkligen lyckats när de både satt agendan för migrations- och asylfrågor samtidigt som de lyckats sälja in ­parollen att ingen annan pratar eller tar i dessa frågor. En till synes ­banal strategi, som ­ingen först tog på allvar. 

Frågan är, vad har de kvar när de korten är ­synade? 

Well played.

Men nu är det dags att gå vidare.

avLinnéa Claeson

ARTIKELN HANDLAR OM