Mejla

Oisín Cantwell

Det finns en risk att politikerna tröttnar

KOLUMNISTER

Den ansvarstagande svenska pressetiken växte fram för att hindra politiker att inskränka yttrandefriheten.

Kommer något liknande att ske med internetforumen?

Aftonbladets pågående granskning om Flashback har väckt uppmärksamhet.

Vildsinta anklagelser om att tidningen inskränker människors rätt att hota och förtala sina medmänniskor trängs med vettiga principiella resonemang om rätten att få vara anonym och kloka tankar om hur lagstiftningen kan moderniseras.

Jag borde av hänsyn till mina sedan länge arma nerver hålla mig långt ifrån denna debatt, men det finns skäl att påminna om ämnets historiska dimension.

Inget är nämligen nytt under solen.

Den svenska pressen var en gång i världen förjävlig. En tidning som Aftonbladet kunde i slutet av 1800-talet skriva notiser om hur major Andersson ägnade sig åt äktenskapsbrott med sömmerska Johansson, inga detaljer sparades i rapporter om brott och olyckor och notisjägare fick betalt per rad för att gå på rättegångar och frossa i varenda vrå av människors olycka.

Den tidens tidningar innehöll kort sagt en del material som alls inte var olikt delar av dagens Flashback.

Riksdag och konung tröttnade till slut på eländet och tillsatte en utredning, men kom 1872 fram till att det inte gick att ingripa med mindre än att inskränka tryckfriheten.

"Många röster höjdes för att endast stigande upplysning hos allmänheten och pressens självsanering kunde råda bot på problemet", som författaren Eric Johannesson uttrycker saken i standardverket Pressens historia.

Publicistklubben inrättades 1874 i syfte att höja pressens status och förtroende hos allmänheten, men de första pressetiska reglerna antogs först 1916.

Europa stod i lågor och vissa tidningar hade förvandlats till propagandaorgan för krigsförande stater, vilket skadade pressens anseende. I samma veva inrättades en hedersdomstol, Pressens opinionsnämnd.

Tidningarnas självreglerande system har i allt väsentligt sett likadant ut sedan dess, även om nämnden på 1960-talet reformerades efter nya politiska hot om statligt ingripande.

Hur ser då framtiden ut?

Riksdagen är inte omedveten om problemen med hat och hot på nätet. Utredningar om ny lagstiftning pågår.

Men om inte justeringar i brottsbalken räcker? Vad händer om människor även på andra sidan pillandet i paragraferna hotar mörda programledaren "Kakan" Hermansson, kallar kriminologen Jerzy Sarnecki "judesvin" eller vräker ur sig hat som utgör hets mot folkgrupp?

Anonyma nätbrott är inte alltid enkla att utreda. Och de mest dedikerade trollen kommer utan större problem att vidta åtgärder för att göra dem hopplösa att spåra.

Det finns en uppenbar risk för att dagens politiker, liksom 1800-talets, förr eller senare tappar tålamodet. Att delar av internet mer och mer kommer att uppfattas som en förfulning av samhället. Att det än en gång läggs motioner om inskränkningar i grundlagen.

Kanske skulle en sådan utveckling även leda till att forumens oansvariga utgivare övergår till att vara ansvariga.

Jag tror inte att någon vill att yttrandefriheten ska bli mindre fri än vad den redan är.  

Av: 

Oisín Cantwell

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN

Oisín Cantwell