Mejla

Peter Kadhammar

Förföljelse på grund av tro är vardag i Sverige

Publicerad:
På juldagen eldhärjades Dawamoskén i Eskilstuna.
På juldagen eldhärjades Dawamoskén i Eskilstuna.

Den 14 oktober hölls en mycket viktig presskonferens på hotell Sergel Plaza i Stockholm. Där berättade några personer om hat, förföljelse och skadegörelse och deras berättelse gav en blixtbild av hur det står till med vårt land.

Det är helt naturligt att du inte hört talas om presskonferensen eftersom bara en journalist gick dit, från radio­programmet ”Männi­skor och tro”.

Även det säger något om vårt land och vår tid.

Presskonferensen handlade om hot mot muslimska församlingar i Sverige. 110 av 147 församlingar hade svarat på en enkät.

Nästan hälften uppgav att de utsatts för hot om våld, skadegörelse, mord och brand.

42 procent av församlingarnas ledare hade p­ersonligen utsatts för hot.

40 procent av moskéerna hade utsatts för skade­görelse: klotter, sönder­slagna fönster, sönderslagna dörrar.

Detta innebär att för­följelse på grund av tro är vardaglig verklighet för en stor del av S­veriges muslimer. Hur hade media och allmänheten reagerat om det gällde kristna eller judar?

För det första skulle media ha släpat sig till presskonferensen. Krossade rutor på kyrkor? Sönderslagna dörrar på s­ynagogor? Det tycks pågå en spontan pöbelrörelse mot en religiös grupp. Eller är förföljelsen organiserad? Hm. Vi kanske kan skriva en bit om det.

För det andra hade det ­uppstått ett raseri. Vart är landet på väg?

Statsministern hade tagit till orda. Oppositionen hade krävt åtgärder för att fridsamma människor ska få utöva sin tro i fred.

Men nu gällde det vandalisering av moskéer och hot mot muslimer.

Det är inte så enkelt att vi ägnar oss åt skenfrågor och symbolord i stället för väsentligheter, även om det är frestande att nämna alla spaltmeter som ägnats åt ­ordet ”nyfascism”. Alla anständiga människor är emot fascism. Tillsammans för­dömer vi fascismen! Vi står upp mot rasismen. Modigt är vi ense om alla människors lika värde.

Nej, det handlar om materiella och mentala strukturer i samhället. Det handlar om en världsbild som sitter i bakhuvudet likt ett roder och styr vår blick utan att vi märker det.

I veckan har moskéer i Eskilstuna och ­Eslöv brunnit. Nu bryr sig media och politiker.

För en stund.

Ty rodret ­sitter fort­farande i bakhuvudet på oss.

Av: Peter Kadhammar

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN