Den som stelnar och vägrar förändra Sverige dör i inavel

KOLUMNISTER

Sverigedemokraternas framgång i riksdagsvalet har satt fart på den gamla debatten om vad svensk kultur är – finns det en svensk kultur?

Genast uppstår två läger. Det ena domineras av liberaler och politiskt korrekta personer som med ett hånflin avvisar det andra lägrets försök att tala om svensk kultur. Sverige är ett av få länder i världen där man får älska andra länders kultur, men betraktas som mindre vetande om man hyllar sin egen. Det är politiskt korrekt att säga att svensk kultur inte är svensk och peka på allt som kommit utifrån, allt från Lucia till Bellman, vars farfar var tysk invandrare och som sjöng sånger på melodier han knyckte från Frankrike med motiv och bilder från antiken. Hur svenskt är det?

Svar: ursvenskt.

För bara Sverige har en Bellman. Bellman är exempel på vad som skapats i den svenska mixen, denna för vårt land unika blandning av människor, intryck, tankar, musik, mat, traditioner seder och bruk som strömmat in sedan tidernas begynnelse och fortsätter strömma in i denna sekund. Allt det nya kommer in och blandas med det som redan finns och resultatet är vår kultur, vår svenska mix som är unik för oss och som är lika med svensk kultur. Den som vi visst får vara stolta över utan att mötas av en hånflinande besserwisser.

Visst kom midsommarstången från Tyskland, men bara vi har svensk midsommar med ”Små grodorna”. Visst var Lucia ett katolskt helgon från Sicilien och Luciasångens melodi från början en fiskarsång från Neapel, men bara vi (och finlandssvenskarna) går med tunga fjät i gryningen den 13 december. Det finns otaliga exempel på importer utifrån som vi tagit till oss, försvenskat och inlemmat i den svenska traditionen, den som får ett svenskt hjärta att banka lite extra.

På samma sätt har kulturen uppstått i alla andra länder också. Det är bara ytterst enstaka, isolerade så kallade primitiva folk som har en helt egen kultur, alla andra har uppstått i kontakt med andra kulturer. Men varje lands mix är unikt för just det landet.

Sverige började bebyggas från söder och norr för över 14 000 år sedan och redan från början fanns det flera olika folk som talade olika språk. Vi vet inte vad de första invandrarna kallade landet de slog sig ner i eller vilka språk de talade.

Under dessa 14 000 år har det svenska språket bara talats i ungefär tusen år. Sverige har vi kallat landet i cirka 800 år. Den svenska flaggan har hissats i cirka 600 år. Majoritetens religioner har skiftat från asaläran till katolicismen och protestantism.

Ända fram till mitten av 1800-talet var alla främmande religioner förbjudna i lag. Nu finns det långt fler muslimer i Sverige än judar.

Under medeltiden kallades tyskar till Sverige för att bygga nya moderna städer. De gav oss många tusen tyska lånord som nu är svenska som: stad, rådhus, borgmästare, slaktare och köpman.

Tyskarna var så många i Stockholm att en särskild lag bestämde att åtminstone hälften av stadsstyrelsens ledamöter måste vara svenskar. Under 1600-talet anlände många tusen valloner från dagens Belgien för att sätta fart på den svenska bergshanteringen. Under 1700-talet var det Frankrike och franska impulser som dominerade. Vi fick många hundra ord som nu är svenska som: fåtölj, opinion, parti, elektricitet. Och vi fick Frihet Jämlikhet Broderskap. Nu kommer impulserna från USA och orden från engelskan.

En nation är som en flod. Den har samma namn i hundratals år men de badande stiger aldrig ner i samma vatten. På samma sätt förändras den svenska mixen hela tiden. Nya namn dyker upp på dörrarna. Nya matdofter sprids i trapphusen. Sverige förändras lite hela tiden. Det är inte samma land som för tjugo eller femtio år sedan. Astrid Lindgrens Bullerby hade upphört redan då hon skrev sina böcker och Emil blivit kommunalråd på orten.

Den svenska mixen går inte att hejda. Mycket av det gamla finns kvar, men nytt kommer till hela tiden. Det är så Sverige har överlevt, utvecklats och gått framåt i 14 000 år, genom förnyelse och förändring.

Den som stelnar och vägrar förändringar, den dör i inavel och kvävning.

avHerman Lindqvist

ARTIKELN HANDLAR OM