”Så länge 96 procent av svinen går fria förändras inget”

Linnéa Claeson och några av de meddelanden hon fått. Bilden är ett montage.
KOLUMNISTER

Det är förtvivlans vinter, fortfarande.
En handbollsspelare spelar handboll som handbollsspelare gör. Mosar in bollar från nio meter. Stegar förbi då och då.
Linnéa Claeson spelar tre raka SM-finaler, förlorar dem förvisso, men har grävt guld i både JVM och UVM.
Hon är en stjärna. Som efter varje tv-sänd match får meddelanden.
Från män som säger att de runkar till damhandboll och skickar bilder på sina kukar. Från män som erbjuder sig att spruta ner henne med sperma. Från män som förkunnar att de ska våldta henne.

Men Linnéa Claeson tar ingen skit. Hon skickar bilderna och hoten till förövarnas familj och vänner. Sedan lägger hon ut trakasserierna på Instagram. I flera medier har hon i veckan berättat om vad hon utsätts för.
Nu hyllas Linnéa Claeson för sitt mod att säga ifrån, för sin styrka att ta konflikterna med förövarna och stå upp mot sexuella trakasserier.

Det vore en solskenshistoria. Om det inte vore för problemet: Svinen går fria.

Brottsförebyggande rådet har granskat anmälda hot och kränkningar på nätet. Av alla anmälningar lades 96 procent av fallen ner av polis eller åklagare.
Siffran förklaras av en rad omständigheter: I vissa fall är förövaren inte straffmyndig, i andra fall är den anmälda händelsen inget faktiskt brott. Ibland försvåras utredningen av att internetoperatörerna inte lämnar ut information.
Men ändå: 96 av 100 fall.

Till skillnad från fysiska trakasserier och övergrepp, där ord står mot ord, finns de digitala brotten svart på vitt. Likväl åtalas och döms nästan ingen.
Nyligen friade hovrätten en man som rått folk att köra upp en kniv i fittan på en kvinnlig journalist. Vilka signaler sänder en sådan dom?
Roten till problemet är så klart att många män hatar kvinnor. Men så länge de männen har 96 procents chans att gå fria kommer ingenting att förändras.
Så länge måste brottsoffer fortsätta att på egen hand konfrontera sina förövare. Personer som Linnéa Claeson får finna sig i det faktum att spela handboll och vara kvinna (oftast räcker det sistnämnda) är det enda som krävs för att utsättas för sexuella trakasserier.
Tills förtvivlans vinter är över, tills hoppets vår anländer.

ARTIKELN HANDLAR OM