Mejla

Malin Wollin

Min teve är krispigare än din teve

”Jag vill leva i en värld där teveapparater produceras för att hålla, fokus behöver inte vara att akrobater ska jonglera med färgpulver”, skriver Malin Wollin.
”Jag vill leva i en värld där teveapparater produceras för att hålla, fokus behöver inte vara att akrobater ska jonglera med färgpulver”, skriver Malin Wollin.

KOLUMNISTER

Det var en tisdag när vår teve dog.

Vad är det med tisdagar? Det är som om de inte vill bli älskade.

Helt plötsligt var teven svart och vi hörde bara ljudet. Och genast blev vi varse svaret på den något funkofobiska frågan vilket man skulle välja av blind och döv.

Inget. Man skulle välja inget.

Och en teve som är en radio är som förr i tiden och det vill man inte heller ha. Så teven dog klockan 17.23 och en halvtimme senare stod vi i en upplyst lokal med containerväggar, blottad el i taket, tre teverader i olika prisklasser och trettio teveapparater som pynt fyra meter upp på väggen. De visar nästan alltid golf, för det är kul teve.

Jag tänker inte jättemycket på de där teveapparaterna på väggen, men varje gång jag köper en ny teve så undrar jag vad som händer med de där dekorationsteveapparaterna. Jag får ett stresspåslag som inte är mitt. Det är med teveapparaterna som det är med bilarna i Södertälje som jag ser från X2000. Vem köper alla bilar som har stått ute om natten? Så många bilar, blir de inte kalla och våta och värdesänkta? Jag måste sluta oroa mig för branscher som inte är mina.

 

Jag vill inte köpa en ny teve, jag kan inte tänka mig något tråkigare. Alla ser lika stora ut, alla visar viga balettmänniskor i bar överkropp som dansar med färgburkar utan lock. Okej, vi förstår, det är färgteve och upplösningen är krispig, men är den krispigare än hos teven bredvid? Och vad är 4K?

När vår teve dog var jag lika oförberedd som man alltid är när teknik dör.

Men snälla du, senast vi träffades gick allt fint. Hur skulle jag kunna veta att det var sista gången vi sågs när jag stängde av dig? Kunde du inte ha sagt något, förvarnat?

Joachim kom hem, sa saker som ”Okej, men den har ändå funkat i väldigt många år.”

Har den? Vi köpte den efter inbrottet 2012.

Bisats: vi hade inbrott 2012 och när polismannen stod i spillrorna av vårt genomsökta radhus släppte han ifrån sig en syrlig kommentar om att jag hade skrivit en kolumn om vår nya teve. I fortsättningen vill jag bara betala skatt till poliser som ömkar mig i mitt bestulna hem, slut på bisats.

 

I nio år har teven fungerat och detta tycker Joachim är bra. För det där är en sak som män bara kan utan att jag förstår varför; att teveapparater har en viss levnadslängd och det har man bara att acceptera.

Jag söker på nätet ”teven är svart men ljudet fungerar.”

I ett forum rekommenderar någon att stänga av teven och sätta på den igen, sedan skriver han att man ska satsa på Sony. Han har en Sony och den har hållit i en evighet, han har haft den i sex år.

Jag vill gråta och galenskratta och tycka synd om människorna.

Om jorden går under i morgon så är sex år en evighet. Men jag vill leva i en värld där teveapparater produceras för att hålla, fokus behöver inte vara att akrobater ska jonglera med färgpulver.

Vi köper en teve som har alla appar, trycker in den i bilen och åker hem. Jag tycker att den är för stor för min personlighet. Det passar inte mig att ha en teve som täcker en radhusvägg.

Men med lite tur går den sönder om en evighet.

 

Av: 

Malin Wollin

Publisert:

LÄS VIDARE

Jag behöver prata med Barbro Westerholm

ÄMNEN I ARTIKELN

Hemelektronik

Konsumtion

Inbrott

Hållbarhet