Borelius blir stilig i frälsisuniform

KOLUMNISTER

På motorvägen blir vi omkörda i högerfilen av en apa i en fin tysk bil. Pantmaskinen vägrar släppa igenom fem helt korrekta flaskor. När det plötsligt öppnas en ny kassa på Ica släpper alla spärrar och folk längst bak i kön slåss om att komma först. Och när jag ska slänga månadens tidningar är det fullt i samtliga containrar på inte mindre än fem återvinningsställen.

Allt detta är småsaker som kanske bara en gubbjävel kan reta sig på, men en gubbjävel menar att dessa små exempel vittnar om en pågående nedbrytningsprocess.

Ett fungerandesamhälle bygger på en underförstådd överenskommelse mellan dess medborgare och dess olika institutioner. Det gäller i stort som smått. En galning som kör om till höger utan att åka fast bildar skola för andra mindre vetande. En skitstövel som tränger sig längst fram i kön utan att bli åthutad tänjer ut en norm. En kommunal renhållningsinstans som inte sköter sin del av avtalet framkallar ilska och i sämsta fall akut nedskräpning.

Det är fullt i containern, alltså kastar jag skräpet på gatan.

Jag gillar inte programmen, alltså skiter jag i licensen.

Jag reagerade snabbast, så jag ska stå först.

Jag gillar inte att betala skatt, så jag tar det svart.

Nu var det inte statsministern som avslutade Borelius och Stegös ministerkarriärer. Dom avgick inte för att dom gjort fel utan för att pressen blev för hård. Med det avses pressen från media. Även kallat mediedrevet. Blodtörstiga bestar som jagar tills offret ligger. Det låter hemskt men det är i grunden ett friskt fenomen.

Vad skulle alternativet vara? Lydigt okritiska megafoner som aldrig skulle kalla en spade för en spade – än mindre använda den. Så har vi haft det i svensk journalistik förr, och ingenting var bättre då.

Ett samhälle utan det som kallas mediedrev är bara bra för dem som flyter ovanpå, kliver före, smiter förbi och kör om i högerfilen. Så heja mediedrevet, buss på!

Det absolut dråpligaste hämtar jag från Maria Borelius hemsida. Där skriver hon om den brittiske försvarsministern John Profumo som tvingades avgå efter en sexskandal.

”Därefter jobbade han ett helt liv i det tysta med att samla in pengar till fattiga och övergivna människor, och hittades oftast i köket i full färd med att diska eller torka”, berättar Borelius. Och rundar av: ”Det är fint med politiker som vet att moraliskt sona sina felsteg.”

Jag tror hon blir väl så parant i Frälsisuniform.

Anders Westgårdh

ARTIKELN HANDLAR OM