Så fick vi en integration värd namnet

Foto: Jessica Gow / TT
”Företagarna har inte plötsligt blivit extra snälla. Integration handlar om affärer”, skriver Peter Kadhammar.
KOLUMNISTER

Jag tänkte skriva att vi trots allt är ett väldigt hyggligt land, anständigt, öppet, positivt. När jag cyklade till jobbet efter semestern såg jag regnbågsflaggorna vaja på det statliga kasinot Cosmopol och när jag ringde Comhem i ett privat ärende kunde jag trycka 1 om jag ville låta mig betjänas av en nyanländ.

Vi tar vårt ansvar för integrationen, säger Comhem, och jag tryckte ett och fick utmärkt hjälp av en ung man som nyss lärt sig svenska.

Om en generation kommer vi alla att tänka tillbaka på de här åren: det var då syrierna kom, det var då afghanerna kom.

Vi kommer att tänka tillbaka mestadels med stolthet och värme. Visst hade vi svårigheter, enorma svårigheter till och med. Men vi klarade det, vårt land har blivit rikare och vi kan fortsätta att se oss i spegeln utan att skämmas.

Jag ringer matchningsföretaget Alphace för att få tips på fler företag som agerar lika hedervärt som Comhem. Försäljningschefen Berivan Mohammed bubblar av entusiasm. För 10-15 år sedan arbetade jag på ett bemanningsföretag, säger hon. Företagen behövde IT–experter. Jag kunde erbjuda ingenjörer från Asien med dubbla examina. Oerhört kunniga personer. Experter. Ingen – ingen! – fick jobb. ”Det ska funka i fikarummet också.” Sådana saker kunde företagens personalansvariga säga.

Så låter det inte längre.

Sverige är ett annorlunda land. Öppnare. Nyfiknare. Mer framåt.

Berivan Mohammed berättar om ett skogsföretag i Medelpad där ägaren själv tagit fram introduktionsmaterial på olika språk. Ett annat skogsföretag anställde ett gäng eritreaner där bara teamledaren kunde svenska. De andra killarna klarar att arbeta på hyggena ändå.

Mängder av företag vill anställa nyanlända. De ringer till matchningsföretagen och ropar efter folk. En hamburgerkedja vill anställa 100 personer enbart i Göteborg. De behöver inte ha tidigare erfarenhet, de behöver inte ens kunna svenska.

Det här beror inte på att företagarna plötsligt blivit extra snälla. De behöver folk. De är beredda att ta det extra besväret med personer som ännu inte kan svenska därför att de behöver anställda som vill hugga i.

Det handlar inte om bidrag eller billig arbetskraft. Få företagare frågar om lönebidrag, säger Berivan Mohammed.

En och annan så kallad idealist blir säkert besviken av denna beskrivning. Integrationen handlar om affärer!

Javisst, och det är hoppfullt.

Man bygger ingen långsiktig politik på snällhet. Den goda viljan är en bra start och ett bra inslag men är inget att lita på.

Den goda viljan kan i morgon bytas mot illvilja.

Det krävs regler och gemensamma långsiktiga intressen. Det finns inget finare att säga till en människa än: Du behövs.

Invandringspolitiken har i decennier förvandlat driftiga invandrare till passiva mottagare av bidrag. Den enorma mängden flyktingar kombinerade med en exceptionell högkonjunktur kanske äntligen kan ge oss en integrationspolitik värd namnet.

Det är bråttom. Det gäller att få folk i arbete innan ekonomin vänder.

Dagens tre rubriker 22 augusti 00:29

avPeter Kadhammar

ARTIKELN HANDLAR OM