Vi värdesätter inte ärlighet och mod

KOLUMNISTER

Den som sätter sig vid ratten på fyllan är inget mindre än en presumtiv mördare, inget kan ursäkta det. Därför är det självklart vanvettigt att rattfyllot får ersättning om han kör av vägen eller dräper någon. Men så är det. Lastbilschauffören som körde ihjäl fem personer i Skåne förra året kan få ersättning från trafikskadeförsäkringen. Självklart är det fel, men vad kan man göra? Säga ifrån?

En bekant blev nästan prejad av vägen av en bil. Han följde efter föraren som efter en vinglig färd stannade vid ett hyreshus. När han sedan försökte få den berusade föraren att lämna ifrån sig bilnycklarna innan han ringde polisen blev han utskälld av grannarna. De tyckte att min bekant var för högljudd och polisen verkade inte särskilt tacksamma.

Marcus Gabrielsen bad tre ynglingar som urinerade i en port att gå till en toalett, vilket slutade med att han blev ihjälsparkad mitt i Stockholm utan att någon ingrep. En yngling fick ett års fängelse för grov misshandel, de andra släpptes.

Våldet har blivit grövre, senast sparkade tre unga män en taxichaufför i huvudet i Stockholm. Få rycker in när någon får stryk eller gör något brottsligt.

Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt, skrev i en debattartikel i Svenska Dagbladet att svenskarna har blivit fega.

I Sverige finns till skillnad från i många andra länder inte ens en lag om att ingripa om någon är i nöd. Du behöver inte ringa ambulans om ett barn blir ihjälslaget framför dina fötter.

I andra länder får brottslingar lindrigare straff om de erkänner och tar på sig sin skuld. Här har det ingen betydelse om du talar sanning eller ej.

Visst, man kan inte lagstadga bort allt dåligt, men lagarna symboliserar vad ett samhälle värdesätter och i Sverige är det uppenbarligen inte ansvar, ärlighet och mod.

En göteborgare får sju års fängelse för grova skattebrott, ett rattfyllo som kört ihjäl en mormor och ett barn får 18 månaders fängelse. Varför är det betydligt värre att sno pengar av staten än att döda två människor?

Det hela är fullständigt obegripligt.

En gång i tiden definierades heder högt, den som ljög, sparkade på den som låg, svek andra och inte vågade stå upp för sin sak var ärelös. Nuförtiden är det en merit, särskilt för makthavare om de är duktiga på att slingra sig undan sanningen, ingen erkänner något om de inte måste. Men samhällsanda är ingen naturkraft, allt kommer någonstans ifrån. Och skit rinner alltid nedströms.

Johanne Hildebrandt

ARTIKELN HANDLAR OM