Tillhör skogen vargen – eller nöjesjägaren?

Det fulaste debattknep jag sett på länge stod Torsten Mörner för. Han är ordförande i Jägareförbundet. I en artikel till försvar för jakten på vargar hårdlanserade han ordet vargland:

De som bor i vargland ... människor som lever i vargland ... skrev Mörner. Med detta, tillsammans med begreppet ”tysta majoriteten”, ville han uppenbarligen suggerera fram en bild av en utsatt befolkning på landsbygden, ängslig för att gå ut, orolig för att släppa barnen till skolan.

Ack, barnen från Frostmofjället levde lyxliv jämfört med det som befolkningen bortom 08-området tvingas utstå. Gråben ylar runt stugknutarna! Vargland. Ordet sammanfattar människans utsatthet: Hon lever på rovdjurets nåde.

Och i Stockholm sitter som vanligt en oförstående, självgod elit som inte begriper hur vanligt, hederligt folk har det.

Nu har det otroliga hänt. Även stockholmarna lever i vargland. Ett vargpar norr om stan ska få ungar och därmed kan åtminstone invånarna i Danderyd, Märsta, Täby och Åkersberga sälla sig till den tysta majoriteten, det vill säga svenskar som med snus i mungiporna och konstant bitterhet mot ”Stockholm” (de kan inte klaga på 08 eftersom de har detta riktnummer själva) kräver att få skjuta ulven.

En jägare norr om stan uttalade sig häromdagen. Han hade enligt reportern åtminstone hundra älg- och rådjurshorn på väggarna.

– Nu är det slut på den fridfulla jakten, klagade jägaren.

En varg hade gett sig på hans hund.

Vem har störst rätt till skogen? Mannen som skjuter hundra rådjur för nöjes skull? Eller vargen som lever där?

Vi betraktar naturen som rekreationsområde och ekonomisk exploateringsyta, inte som något som har rätt att finnas i sig. Djuren kan vara där som trevliga och spännande inslag, och som byten i den skojiga jakten, men de är där på våra villkor.

Jägarnas hundar rusar genom skogen och hetsar älgar och rådjur framför sig: med blodtörstiga skall driver de djuren till passet där skytten väntar.

Om naturen någon enstaka gång biter tillbaka, då tar det hus i helvete. Vi ska begråta jakthunden som blev jagad och ynka människan som tvingas leva i – vargland.

avPeter Kadhammar

ARTIKELN HANDLAR OM