Mejla

Peter Kadhammar

Det är okej att skryta – bara man inte är fjollig

Publicerad:

När jag lämnade in mina skjortor till tvätt var personalen på ovanligt gott humör, kanske för att det var måndag morgon. Jag bad att som vanligt få dem på galgar. Skräddaren sa:

– Annars kan du skriva i Aftonbladet: ”Min skräddare missköter sig!”

Han skrattade.

– ”Min skräddare miss-sköter sig!”

Hans son och jag föll in i munterheten. Men när jag kom ut på gatan funderade jag på om det vore klokt att skriva så.

Vissa uttryck är omöjliga i vår kultur. Jag syftar inte på negerboll och zigenarkorv. Det är prefix som med tiden fått en nedvärderande laddning de inte hade förr och som därför inte är lämpliga.

Så det är bara att sluta använda dem.

Det är inget dramatiskt och har inget med våra djupare mönster att göra. Det berör inte vår uppfattning om vilka vi är.

En svensk förhäver sig inte och tar hand om sin egen skit. Därför fick rut-avdraget sådan laddning medan rot-avdraget aldrig på allvar varit ifrågasatt.

Visserligen slog rut undan en stor svart sektor men i vår kultur fuskar vi hellre med skatten än medger att vi har städerska hemma.

Många är de samhällets toppar - jag kommer i min vidare krets direkt på två - som hellre betalade svart och riskerade sina karriärer än att de exempelvis annonserade efter städhjälp.

Så starka är tabun. De utgör vårt samhälles mentala gränser.

En svensk är inte fjollig. Därför går det utmärkt att skriva: min bilreparatör missköter sig (eller sköter sig). Motorfordon är rejäla saker. En nödvändighet. Många måste ha bil, särskilt norrlänningar.

Bara man inte är fjollig får man gärna vara skrytsam eller snarare oblyg. Därför kan en jägare gärna berätta om sin exklusiva bössa men knappast om sina svindyra tweedkläder.

Bössan har med kampen för tillvaron att göra, kläder är något man har för att inte frysa ihjäl, resten är prål.

Den moderna människans kamp för tillvaron handlar om tidsbrist. Därför kan jag kringgå tabut genom att säga: Jag måste lämna in mina skjortor för jag hinner inte stryka dem själv, jag har så mycket att göra, jag går på knäna, livet smakar aska i munnen …

Men om jag säger, jag lämnar in skjortorna av ren bekvämlighet, rynkar många på näsan. Och om jag tillägger, men min skräddare missköter sig, då fan är måttet rågat!

Av: Peter Kadhammar

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN