Vägen till Guds nåd var att sjunka ner i synd

Av: Jonatan Unge

Publicerad:

Jag har som tradition under mellandagarna att plöja mig igenom den västtyska discogruppen Boney M:s samtliga verk.
När jag så kom fram till deras kanske mest framgångsrika album Nightflight to Venus fastnade jag som jag alltid för för skivans andra spår, monsterhiten: Rasputin.
Och den fick mig så klart att börja tänka på just Rasputin.
Vilket ju är ganska logiskt då låten är döpt efter Rasputin och även handlar om honom.
Så inga konstigheter här.

 

Det är heller inte nåt konstigt med att göra en genomlysning av Boney M:s hela diskografi mellan den 27:e och 31:a december varje år.
Visst, det låter som en lögn, för att på ett forcerat sätt kunna komma in på Rasputin i brist på andra och bättre ämnen för en krönika.
Men det är det absolut inte.
Nej, nej, gud nej, inte då.
Hursomhelst Rasputin, alltså.
Rysk mystiker som nästlade sig in hos den kejserliga familjen och blev en av Rysslands mest beryktade personer.

 

Han, om jag förstått wikipedia-artikeln rätt, började sin karriär som fyllo och kvinnokarl och levde alltså ett mycket syndfullt liv.
Vilket ju inte sågs med blida ögon av det strängt religiösa ryska samhället.

 

Gudskelov stötte han på en sekt vars tro var att den enda vägen till Guds nåd var att sjunka så djupt ner i synd att man inte kunde sjunka lägre och först då be om Guds förlåtelse. Det passade ju Rasputin som handen i handsken. Han erbjöd alla kvinnor han träffade sina tjänster – för att hjälpa dom att nå Gud.

 

Förutom helig sexarbetare ägnade han sig också åt att hela sjuka och det tog honom ända in i det kejserliga hovet då han påstods ha lyckats bota tsarens son från blödarsjuka.
Kejsarparet var så tacksamma att Rasputin blev deras rådgivare i alla möjliga frågor. Detta retade upp många mäktiga män runt hovet eftersom kvaliteten på råden inte var något vidare samt att Rasputin låg med deras fruar.
Till slut fick dom nog och beslutade sig för att ta livet av Rasputin.
En decemberkväll bjuds Rasputin in till Furste Jusupovs hem i tron om att ha sex med dennes fru. Vid ankomsten visar sig hon vara bortrest men istället är fursten själv där med ett gäng vänner.
Rasputin bjuds på förgiftat madeiravin och dör direkt.
Eller, det var i alla fall planen men i själva verket hände ingenting.
I stället bjuds han på bakelser innehållande cyanid.
Vilken himla tur, nu när det förgiftade vinet inte funkade.
Tyvärr hade bakverken inte heller någon effekt.
Fursten tappar då tålamodet och skjuter Rasputin med pistol två gånger.
Äntligen är han död!

 

Hela sällskapet går till ett annat rum och firar.
Lite senare ska fursten bara kolla till liket varpå liket hoppar upp och börjar strypa fursten.
Liket som alltså inte är ett lik utan en livslevande Rasputin flyr ut på gatan.
Han blir dock uppjagad och skjuten i huvudet.
Nu är han väl ändå död?
Det är han absolut inte!
Tvärtom han mår toppen.
Eller inte toppen men död är han i alla fall inte.
Därför ställer sig hela furstens gäng och slår honom med påkar.
Dom som inte hade påkar sparkade på honom.
Efter det kastas han, fortfarande vid liv, ner i en flod.
Vilket resulterar i att han efter att upprepade gånger blivit skjuten, förgiftade och påkmisshandlade dör av drunkning.
Vilken fantastisk historia!
Och sensmoralen är så klart att det är oerhört viktigt att man lär sig att simma.

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN