Billdals-domen visar att polisens nya dna-sök fungerar

Foto: ANDERS DEROS
Mannen dömdes till sex års fängelse.
KOLUMNISTER

Sex års fängelse för en 24 år gammal våldtäkt.

Den första domen med polisens nya dna-möjlighet bör göra grova brottslingar som tror att de har klarat sig nervösa.

Sedan 1 januari är det enligt svensk lag tillåtet att göra så kallad familjesökning av dna-profiler från spår på brottsplatser.

En förändring som av upphetsade reportrar har beskrivits i termer som revolutionerande och epokgörande, vilket säger betydligt mer om journalistiska förhoppningar än nya polisiära möjligheter.

Sanningen är att denna spårsökning inte kommer att var användbar i särskilt många fall, vilket å andra sidan inte innebär att lagändringen är betydelselös. Ärenden där det finns DNA, men ingen känd misstänkt kan komma att klaras upp.

En dom i Göteborgs tingsrätt rörande en drygt två decennier gammal våldtäkt på en åttaårig flicka går till kriminalhistorien som det första testet av den nya juridiska möjligheten.

Den familjesökning som gjordes på dna från sperma på flickans t-shirt gav träff på drygt 20 personer. Personer som åklagare ville topsa.

En av dem var den nu dömde mannen. En utredare ringde honom och förklarade att det enda sättet att utesluta honom från utredningen var att han lämnade ett dna-prov, men det ville han inte höra talas om.

I stället fick han mycket bråttom att sätta barnen i en ny skola närmare deras moder och gick sedan under jorden.

När polisen efter mycket om och men fick tag på mannen kunde han varken erkänna eller förneka våldtäkten, då han dessvärre fallit från ett träd några år tidigare och förlorat minnet.

I brottmål är det åklagaren som ska bevisa skuld och den tilltalade har rätt att säga vad han eller hon vill.

Men det är bättre att servera rätten en berättelse som framstår som rimlig än diverse knasigheter om att barnen behövde skyddas efter en husrannsakan genomförd av polisen i hemmet och att få bråttom att flytta hem till en polare för att denne inte är praktisk och behövde hjälp att renovera hemmet.

En grundregel som det inte minst finns anledning att åberopa då Nationellt forensiskt centrum har konstaterat att sannolikheten att dna kommer från den misstänkte är "extremt stark".

Tingsrätten konstaterar lakoniskt att mannens berättelse är "mycket anmärkningsvärd".

Han har aldrig sökt hjälp för problemet med minnet och förklaringen till att han sliter upp barnen från skolan och sätter dem i en annan är egendomlig.

Och varför ville han inte lämna dna-prov?

Tingsrätten skriver att det hänsynslösa brottet har "ödelagt hela målsägandes liv och slog sönder hennes grundtrygghet".

Åtta års fängelse, men då lag och praxis stipulerar att hänsyn ska tas om ovanligt lång tid har förflutit sedan brottet begicks och reducerar straffet till sex år.

Det anses inte vara lika viktigt med reaktion från samhället när lång tid förflutit. Ett sätt att tänka som påminner om preskriptionstiden av många brott.

Tidigare krävdes en 100-procentig matchning för att en dna-analys skulle vara användbar. Nu kan sökningen vidgas till att omfattas även nära släktingar till gärningspersonen.

Sökningen sker i båda polisens register. Dels det över dömda personer, dels över misstänkta som riskerar fängelse. Sammanlagt finns över 160 000 personer i dessa register. Och utöver det kan utredare söka i de kommersiella släktregister som finns.

Ett annat exempel på där den nya möjligheten kan få betydelse är dubbelmordet i Linköping 2004. Den utredningen har tagit fart igen.

Fler grovt kriminella kommer att åka fast. Fler brottsoffer kommer att få upprättelse.

avOisin Cantwell

ARTIKELN HANDLAR OM