Sverige – matlådornas och de obekväma kramarnas land

Foto: Adam Ihse/TT
Ibland kramas till och med Stefan Löfven, här med Inger Elmlund under ett besök på en fabrik i Tidaholm.
KOLUMNISTER

I årets sista skälvande sekunder klev också regeringen ned i det träsk som vi känner som den nu arton månader gamla debatten om ”svenska värderingar”.

Missförstå mig inte nu, det är klart att det finns tankegods och politiska reformer som gjort Sverige till vad det är. Det är när man ska ringa in enskilda värdeord som typiskt svenska som det blir klurigt, för att inte säga omöjligt, för att inte säga meningslöst.

Kristdemokraterna tycker till exempel att svenska värderingar handlar om ”familjen”. (Socialdemokraterna lutar mer åt ”socialdemokratin”.)

Problemet med de förslag som lyfts från olika håll – ”i Sverige arbetar både kvinnor och män”, ”i Sverige betalar vi skatt och bidrar” – är inte att de är dåliga, utan att de sällan är typiskt svenska. De är på sin höjd vagt västerländska.

I Sverige arbetar män och kvinnor, samma sak gäller i Danmark och Frankrike och Bolivia i olika utsträckning. På olika håll i Afrika utgör kvinnor 80 procent (!) av arbetskraften.

I Sverige betalar vi skatt, precis som i de allra flesta länder runtom i Europa, några öar i Engelska kanalen undantagna. Att vi betalar mer än många andra stämmer också, men det var knappast förkärleken för det höga skattetrycket som fick förra moderatledaren Anna Kinberg Batra att formulera sina svenska värderingar just så.

Finns det inget som är typiskt svenskt alltså? Jo! Det finns i alla fall en rad väldigt konkreta företeelser som man som utlandssvensk snabbt blir varse. Jag ger er: Svenska praktiker.

I Sverige ska alla ha lika varmt hemma! Medan de flesta européer sliter med egenuppvärmning och antika gasmätare som det krävs högskoleexamen för att läsa av, är detta ett unikt icke-problem i centralvärmens Sverige. Enligt HSB ska inomhustemperaturen vara ”20 grader och mätas en meter från fönstret i bordshöjd”. Annars får man göra en felanmälan.

I Sverige kan alla laga mat!
Efter år av fruktlösa försök att bemästra Europas olika kök har jag tvingats återgå till svenska recept. Diffusa måttenheter som ”ett halvt glas vitt vin”, ”lite spiskummin” samt det eviga behovet av en köksvåg får mig att idealisera decilitermåttet som en samlande svensk demokratisymbol.

I Sverige har vi varmvatten och tryck i ledningarna!
Man är i princip säker på att aldrig behöva värma upp vatten på spisen eller bli stående med schampo i ögat för att den redan svaga duschstrålen mynnade ut och försvann (hej alla länder söder om Danmark!).

I Sverige äter vi matlåda på jobbet!
Potatis, ris, pasta – ALLT går att värma på dagen efter. Det är kanske inte lika gott då, men svensk lunch är en halvtimmes energipåfyllnad, inte nån jävla livsnjutarlucka mitt i arbetsdagen. Äter man på restaurang delar man på notan, det vill säga var och en betalar den exakta summan för det hen själv förtärt.

I Sverige kramar vi människor vi inte känner! (Det är jättekonstigt!)
”I Sverige tar vi i hand när vi hälsar”, deklarerade Stefan Löfven häromåret när miljöpartisten Yasri Kahn vägrade skaka hand med en kvinna med hänvisning till sin religiösa övertygelse. Gott så.

Jag är i mer akut behov av statsministerns rekommendationer för hur man ska bete sig när man skakat tass, pratat i några minuter med en ny bekantskap och sedan står inför avskedet. Handskakning igen? För formellt. Kindpuss? Faux pas! Kramas? Allt vanligare. Brr.

Med det sagt: Välkommen till Sverige, de oklara värderingarnas och obekväma intimitethandlingarnas land!

ARTIKELN HANDLAR OM