Jag tror att det är dags för lite moral

Publicerad:
Uppdaterad:

Så mycket har skrivits om de gangbangande ishockeyspelarna, ändå har så lite egentligen sagts. Men i grund och botten handlar det inte längre om att lagen sparkar eller folk fördömer. Efter att ha pratat med idrottsfolk så tycker jag nog att man borde ta en djupdykning i de egna värderingarna. Det finns så många lycksökerskor, sades det trots att tjejen inte visste vilka som släpade henne till hotellet. Grabbarna blir ju frestade hela tiden, klart de faller igenom någon gång, tyckte någon annan.

Man fördömer spelarnas handlingar, eftersom de hade match dagen efter, men misstänkliggör kvinnans ord och agenda. Om en sådan grundsyn råder är det kanske inte så konstigt att de tre trodde sig ha rätten att utnyttja flickan.

Kanske dags för lite moral? Detta ord som enligt ordboken betyder andlig och själslig styrka, har dock nästan blivit förvandlat till ett skällsord.

Jag undrar varför. Moral har inget med moralism att göra, moralister ägnar sin tid åt att vaka över andra, fördöma dem och tala om hur de ska leva sitt liv. Sånt är bara trist. Nej, en människa med hög moral lever sitt liv enligt de principer som hon eller han anser vara rätt. Då handlar det om lite snack och mycket verkstad, att genom sina handlingar visa vad man tror på.

På 500-talet före Kristus sa den kinesiska tänkaren Konfucius: ”Tillfoga inte andra vad du inte vill att de skall tillfoga dig.” Den tyska 1700-talsfilosofen Immanuel Kant var inne på samma bana: ”Handla efter den princip som du skulle vilja se upphöjd till allmän lag.”

Tänk om Systembolagscheferna hade tänkt på detta när de lät sig mutas. Eller Metalls fackförbund som gick på sexklubbar för medlemmarnas pengar. Riksdagsmannen Ola Rask hade säkert inte gillat att någon annan tagit emot dubbla löner. Tyckte styrelsen verkligen att det var rätt att livsmedelsarbetarnas lägenheter till behövande kvinnor delades ut till fackpampar och deras barn? En sak är säker – Sydkrafts ledning hade med all säkerhet inte velat bli strömlösa.

Egentligen är det inte så svårt. En människa med hög moral vet hur hon eller han ska bete sig. En sådan behöver inte söka bekräftelse från andra och få varje god gärning omskriven i media, eftersom belöningen består i att ha handlat rätt. Inget annat.

Varför premieras inte ett rakryggat förhållningssätt, förmågan att säga nej? Då kunde man kanske slippa undanglidande, lismande och hycklande från folk som bara ser till sin egen vinning. Tänk om det vore en självklarhet att försöka vara renhjärtad, snäll och hedervärd. Hade det då varit ok med ett gangbang på ett hotellrum och sedan skylla på flickan? Jag tror inte det.

Johanne Hildebrandt

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN