Mejla

Lena Mellin

Här kan Reinfeldt ta en öl – och staten betalar

Publicerad:
Uppdaterad:
1 av 7
Några av kvittona från alkoholkonsumtionen på de tre statsplanen.

Det finns ett ställe där tiden stått stilla.

Statsplanen för regeringen, kungafamiljen och den högsta militärledningen.

På statsplanen har tiden stått stilla – det hela känns lite retro.
På statsplanen har tiden stått stilla – det hela känns lite retro.

Det fanns en tid, inte alltför avlägsen, då det var en fest att flyga. Man kunde räkna med att få varm mat, minst en 20-centilitersflaska vin och en liten, liten flaska starksprit till kaffet. Innan dess hade man serverats en fördrink av valfri styrka. Den som ville ha påfyllning kunde oftast få det också.

Det tog slut med terrordåden i USA 11 september 2001 och den hårdnande konkurrensen på flygmarknaden. När uppstickare som Ryan Air tog upp kampen med de gamla flygbolagsjättarna från trafikflygets barndom försvann gratisdrinkarna och maten i ekonomiklass.

I stället tas hutlösa priser för plastinbakade, smaklösa smörgåsar och pyttesmå påsar med jordnötter.

Men det finns ett ställe där tiden­ stått stilla. Statsplanen som flyger kungafamiljen, regeringen och den högsta militärledningen.

Där ingår både mat och fina viner i priset när planen hyrs av Försvarsmakten. Under det senaste året har försvaret köpt alkohol till planen för i runda slängar 65 000 kronor.

De tre planen, alla av märket Gulfstream, heter TP 102 A, C och D och är baserade på Bromma flygplats militära del. Verksamheten leds från Skaraborgs flygflottilj, F7.

Ombord kan kungen ta en slurk Famous grouse och drottningen ett glas vitt. För Reinfeldt, som gillar öl, finns det också drycker på lager.

Staten bjuder alltså den högsta civila ledningen och ÖB och hans närmaste på alkohol. ­Precis som vi vanliga passagerare bjöds när biljettpriserna var betydligt dyrare än i dag.

Jag upprörs inte över det. Däremot tycker jag att det är fascinerande att det existerar enklaver dit förändringens vindar inte når. Sköna säten, gott om plats för benen och ett glas Chablis till det.

Jag är säker på att de inte har plastbestick heller ombord på statsflyget. Där har, törs jag slå vad om, de rostfria knivarna överlevt.

Det är som i Klas Östergrens ”Gentlemen”. Retro.

Av: Lena Mellin

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN