Unik rättegång kan leda till dråpslag för brottsbekämpningen

Foto: Robin Allard
KOLUMNISTER

I Högsta domstolen hölls en unik förhandling i dag.

Ett annat sätt att uttrycka saken är att politikernas usla jobb kan leda till ett allvarligt bakslag för bekämpningen av den grova brottsligheten.

Aldrig tidigare har, såvitt jag vet, rikets högsta jurister prövat om arbetet bakom en lag varit så forcerat att regering och riksdag inte följde grundlagen då den stiftades.

Och för att justitieråden ska kunna sätta tänderna i den delikata frågan krävs ett fall, som råkade bli en omgjord startpistol som hittades under sätet i en bil som kördes av en 35-årig man med ett belastningsregister långt som ett nödår, 95 avsnitt, allt från trafikförseelser till fem års fängelse för bland annat försök till mord.

I Malmö tingsrätt och hovrätten dömdes han till två års fängelse för grovt vapenbrott. Därmed borde saken ha varit juridiskt undanstökad, men nu var det som sagt politiskt drag under galoscherna då minimistraffet för brottet skärptes till två års fängelse vid årsskiftet.

Remissinstanser hade bara en månad på sig att analysera lagförslaget och reflektera över dess konsekvenser. Till råga på allt mitt i sommaren då folk är lediga och det är svårt att skrapa ihop den kunnighet som krävs för att kunna svara på ett vettigt sätt.

Svea hovrätt morrade över att det var så bråttom.

Och Lagrådet, den myndighet som ska granska lagförslag innan de träder i kraft, ansåg att hanteringen av paragraferna bröt mot vår viktigaste grundlag, regeringsformen.

Men allt detta, det egentliga skälet till att målet har nått högsta instans, nämndes bara i förbigående under rättegången, som stökades undan på ett par timmar.

Åhörarna ställde sig upp då domarna kom in i sessionssalen, det här är inte vilken domstol som helst, riksåklagaren, företrädd av byråchef My Hedström, argumenterade för att straffet på två år skulle fastställas, advokat Mikael Nilsson pläderade för att hans klient skulle dömas för brott av normalgraden och justitieråd Gudmund Toijer ställde frågor.

Videofilmat förhör från tingsrätten spelades upp och vi fick veta att den åtalade berättat att han köpt vad han trodde var en "luftrevolver" för att "det var coolt" och att han hade "ringt till ett ställe" och fått förklarat för sig att det var lagligt att inneha den omgjorda startrevolvern.

Mannen hade för övrigt tänkt gräva ner vapnet i skogen samma kväll som han förargligt nog greps av polis.

Det hade varit generöst i överkant av domstolarna att tro på dessa förklaringar. Att spekulera i hur en domstol kommer att döma är alltid förenat med risker, men det skulle förvåna om Högsta domstolen gör en annan bedömning än underrätterna.

Betydligt mer vanskligt är att försöka förutspå vad Högsta domstolen kommer fram till i huvudfrågan.
Sverige har av tradition haft en föredömligt hög kvalitet på lagstiftningsarbetet, vilket beror på att beredningsarbetet varit omsorgsfullt.

Men ibland slarvas det. Ett dystert rekord i sammanhanget var då regeringen flyktinghösten 2015 fullständigt tappade besinningen och remissinstanser fick två dygn på sig att ta ställning till förslaget om stängd Öresundsbro och id-kontroller på bussar, tåg och färjor.

Så illa har det inte varit denna gång, men irritationen över lagstiftningshastigheten är begriplig.

Regeringsformen säger dock ingenting om hur lång beredningen ska vara för att vara godtagbar.

Vilka konsekvenser skulle då ett underkännande av lagen få?

För det första skulle påföljden för den åtalade mannen rimligen halveras till ett års fängelse, som ju var minimistraffet för grovt vapenbrott fram tills årsskiftet.

För det andra får de personer som har dömt enligt en lag som visat sig vara ogiltig en mycket god anledning till att begära resning.

För det tredje skulle en sådan dom troligen även ställa till med problem för gymnasielagen, som är ytterligare ett mindre föredömligt exempel på hur lagstiftning kan gå till.

För det fjärde skulle polis och åklagare drabbas av ett allvarligt bakslag i bekämpningen av den grova brottsligheten.

Målsättningen med straffskärpningen var att få bort kriminella från gator och torg. Med den nya miniminivån skulle grundregeln för obligatorisk häktning var uppfylld.

Det lyckades. Under årets första fem månader häktades sammanlagt 148 personer för vapenbrott, jämfört med 29 personer under samma period förra året. Samhället blev säkrare och tryggare.

Med straffskärpningen blev det dessutom möjligt att använda hemliga tvångsmedel som exempelvis telefonavlyssning.

Men brottsbekämpning är inte Högsta domstolens uppgift. Högsta domstolens uppgift i detta sammanhang är att se till att vi har en giltig lag, ett nog så viktigt uppdrag.

På väg ut från förhandlingen fick jag sällskap av den åtalade mannen, försedd med handfängsel och ledsagad av några vakter från Kriminalvården. Han ropade några ord till sin advokat innan han fördes iväg till transporten, parkerad på Högsta domstolens kullerstensbelagda gård.

Bondeska palatset, uppfört åt riksskattmästare Gustav Bonde och färdigställt år 1667, har väldigt lite gemensamt med de lokaler med kulvertar och säkerhetssalar som de flesta domstolar numera huserar i.

Dagens tre rubriker 22 augusti 00:29
ARTIKELN HANDLAR OM