Ett kusligt parallellsamhälle har vuxit fram

KOLUMNISTER

Mitt emot Narniagarderoben stod en annan garderob som ledde till en ännu tråkigare version av verkligheten. Powerpointsamhället.

Det händer att jag loggar in på LinkedIn, det sociala nätverket där ordföljden “många bollar i luften” ger träff på 1 964 användarprofiler medan 154 krånglat sig förbi den nötta formuleringen genom att föredra “flera bollar i luften”. Om du aldrig varit på LinkedIn rör det sig alltså om ett slags parallellsamhälle där alla pratar konsultsvenska och “gillar utmaningar”. Eller inte alla, det är faktiskt bara 1 474 användare som “gillar utmaningar”, sannolikt ovetande om att de opererar i skuggan av de 668 användare som “älskar utmaningar”.

Det är sånt jag gör på LinkedIn, söker på ord och förundras. Och leker med tanken på åka hem till någon som “gillar utmaningar” och släppa in ett par småfåglar genom brevinkastet. Försvinna i natten som ett omtänksamt väsen.

Ibland testar jag oförutsägbara fraser men det ger sällan någonting. Att “trött tjej” inte ger en enda träff är kanske inte så konstigt, även om en studie kring svenskarnas internetvanor visade att den vanligaste sysselsättningen bland LinkedIns användare är “hemma med barn” (vilket är underbart men knappast uppiggande). Däremot är det intressant att “glad tjej” (348) och “glad kvinna” (41) ger många fler träffar än “glad kille” (143) och “glad man” (22). Diskutera i smågrupper.

“Olycklig” ger bara 15 träffar och en närmare granskning av profilerna visar att den enda som faktiskt beskriver sig själv som “olycklig” är en man med författardrömmar i Finland.

Jag tittar väl på bekantas profiler också, väger deras analoga aura mot den linkedinska. Det är lite som att mötas i en annan dimension. Varje socialt nätverk är förstås sin egen sagovärld, befolkad av idéer om oss själva. På Twitter är vi bekymrade och på Facebook är vi lyckliga (även om det-går-åt-helvete-rörelsen tagit stora andelar med sin ursinniga oro för sakernas tillstånd). På LinkedIn är man andfådd. Eller “driven” (15 238) som det heter på linkedinska.

För de flesta är LinkedIn bara ett rum där man lägger sitt CV och går men det finns de som lever där, som statusuppdaterar och nätverkar och gillar och delar och motiverar och säljer sig själva som en färskvara. Det är de användarnas flöden som trollbinder mig lite.

Det är som att röra sig inuti ett ovanligt tråkigt sommarpratsmanus. Det är bitvis absurt. Om Killinggänget hänt nu skulle “redaktionsmötet på Expressen Fredag” handlat om motivationsnormen på LinkedIn.

Och det är väl ingen slump att lejonet i den här Narniagarderoben heter Per Holknekt, mannen bakom ett av de mest självbelåtna sommarpraten någonsin. Holknekt är svensk kung på LinkedIn där tiotusentals holknektianer följer hans konsultsvengelska bergspredikan om entreprenörernas förlovade land. Dit han kan lotsa alla “humans” med “receivern på on” om de bara går på hans föreläsningar eller anlitar honom för en “birdseye view” på verksamheten. “Så gör vi magic ihop.”

Det är inte gratis att göra magic ihop med Holknekt, en halvdag inklusive “action plan” kostar 18 900 kronor men det är det nog värt, om inte annat för att slippa bli hemsökt i någon av de statusuppdateringar där Holknekt tjuvnyper förlorare som tackat nej till honom och fått ångra det. (Ekonomiskt alltså, han är ingen gangster.)

Nu har du säkert hunnit odla en föreställning om att jag föraktar Per Holknekt men det gör jag inte. Han har i alla fall ett eget språk, han gillar verkligen utmaningar och många bollar i luften fast med andra ord. Och det är kanske därför jag tror på det. Vilket gör honom särskilt exotisk för någon som mig.

Frasen “gillar inte utmaningar” ger en enda träff på LinkedIn: Andrev Walden.

Det är inte bara ironi. Jag gillar inte utmaningar. Det betyder inte att jag aldrig utmanar mig själv, bara att det är olustigt men emellanåt nödvändigt. Hanterligt.

Många bollar i luften däremot: olidligt. Jag hatar många bollar i luften. Jag får ont i huvudet och blir ledsen. Jag är inte heller driven.

En gång i slutet av förra århundradet jobbade jag med telemarketing och det var ett mörker. Att ringa främmande människor och störa… det kändes som att jag skulle ta eld. När jag till sist sa upp mig störtade jag ut med orden “ni kan behålla min lön”. Jag hade bara jobbat där i tre timmar så det var ingen dyr gest. Mest en flykt från följdfrågor.

Jag kan inte ens arbeta som reporter. På en sportredaktion i Norrköping hände det att jag slog alla siffror utom den sista när jag skulle ringa IFK-spelare på kvällstid. “Ledsen, han svarar inte.”

Jag önskar att jag hade lite, bara lite, av det där ogenerade i mig. Gåpåigheten. Marknadsavdelningheten. Det holknektska.

Om inte en näsa för affärer så åtminstone en por.


  • DAGS ATT DEKLARERA LUDD
    Måste verkligen lära mig att lägga mina kvitton i en låda där de inte förvandlas till den där märkliga substansen som bara kvitton kan förvandlas till när de ligger i en jackficka för länge.

  • MATERIENS SEX TILLSTÅND
    För dig som inte är bekant med fysikens lagar har materien sex kända tillstånd: fast form, gasform, flytande form, plasma, degenererad materia och kvitto i jackficka.

ARTIKELN HANDLAR OM