Mejla

Lena Mellin

Kärnkraft i femtio år – avfall 100 000 år

Beslutet om avfallet från kärnkraften är stort – tanken svindlar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

KOLUMNISTER

Det svindlar när man tänker på kärnavfallet i urberget i Forsmark.

Det ska inte bara ligga där i obegripliga 100 000 år.

Först ska ofattbara 12 000 ton avfall grävas ner 500 meter under jordytan.

Regeringen med miljöminister Annika Strandhäll (S) i spetsen fattade det förväntade, men supersvåra, beslutet att slutförvara det utbrända bränslet från landets kärnkraftverk i Forsmark i Östhammars kommun vid Upplandskusten.

Det betyder inte att man kan börja forsla uranet från mellanlagret i Oskarshamn i morgon. Men kanske om tio år. Så lång tid, minst, väntas de återstående juridiska och säkerhetsmässiga prövningarna ta. Och dessutom ska ju förvaret byggas också. 500 meter, en halv kilometer, nere i urberget.

Där ska 6 000 kapslar av koppar, klädda med fuktavvisande lera, placeras. Kapslarna innehåller sammanlagt 12 000 ton utbränt kärnbränsle.

Bara det här gigantiska bygget långt ner under jord gör att tanken svindlar. Men det är inte det enda som gör att man känner sig lite yr av det som kallats ”årtusendets miljöbeslut”.


Produktionen i Sveriges första kommersiella kärnkraftverk, Oskarshamn 1, startade för 50 år sedan, 1972.

Som mest producerades el i tolv kärnkraftsaggregat som stod för hälften av elproduktionen.. Avvecklingen inleddes 1999 då det första aggregatet i Barsebäck stängdes. I dag finns sex reaktorer kvar. Det sista av dem väntas stängas ner på 2040-talet.

Platsen vid Forsmark kärnkraftverk där SKB planerar att bygga slutförvaret för kärnavfallet från den svenska kärnkraftverken.

Under denna relativt korta tid, fem decennier, har verken inte bara gett oss el. Utan också avfall som är så farligt att det måste förvaras utan all mänsklig kontakt i omkring 100 000 år.

Det är i det närmast ofattbart. Nytta i 50 år, onytta i minst 100 000. Att kärnkraften inte är en framtidsbransch, i alla fall inte i dess nuvarande tappning, framstår som både klart och tydligt.

Men ännu mer yr blir man nästan av problemen med att kommunicera med de människor som lever om 100 000 år. Om det ens finns några människor då.

I Lascauxgrottorna i Frankrike finns målningar som tillhör världens äldsta. De är en slags kommunikation från den tiden. De målades 12 000 till 17 000 år före Kristus. Vi finner dem svåra att förstå, vad är budskapet?

Man kan inte skriva en lapp till dem som lever om 100 000 år och berätta att det ligger potentiellt livsfarligt material här i underjorden. Man vet ju inte vilka språk som förstås då, Eller hur dagens symboler för fara tolkas då. Det kanske är lika bra att placera ett par människor där som muntligen för över informationen om den farliga underjorden från generation till generation?


Trots att slutförvaringen av det svenska avfallet från kärnkraften handlar om svåra, stora beslut som också kan vara livsavgörande finns det ytterligare en dimension.

Det är fantasieggande. Svindlande. Stort. Historiskt. Också.


Gå med i Iniziopanelen hos Demoskop – och gör dig hörd!

Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

Av: 

Lena Mellin

Publisert:

LÄS VIDARE

Källor: Regeringen säger ja till slutförvar av kärnbränsle

ÄMNEN I ARTIKELN

Lena Mellin

Forsmarks kärnkraftverk

Forsmark

Annika Strandhäll