Anna Kinberg Batra leker med elden när hon tar Fan i båten

Foto: Lars Pehrson/SvD/TT / SVENSKA DAGBLADET TT NYHETSBYR N
KOLUMNISTER

Det våras för det något mossiga skällsordet kommunist. Fram till helt nyligen förekom det bara i den sverigedemokratiska nätmobbens vokabulär. Näst synpunkter på mitt utseende är ”kommunist” det vanligaste argumentet i den kloakflod som regelbundet flyter in på min mejl. Ibland blir det förstås oavsiktligt komiskt. Två favoritvariationer efter min förra kolumn blev ”sossekommunist” och ”röd vins kommunist”.

Att extremhögerns nätbusar bedriver politisk diskussion på den nivån är inget att förvåna sig över. Men nu har moderater och till och med liberala ledarskribenter börjat svinga kommuniststämpeln. I förstone ter det sig obegripligt.

Men det finns faktiskt logik i galenskapen. För när Moderaterna bjöd in SD i stugvärmen bröts en överenskommelse mellan de sju demokratiska riksdagspartierna (”sjuklövern” på SD-jargong) att inte befatta sig med dessa nazismens efterföljare i vår tid. Moderatledaren Anna Kinberg Batra fick med rätta utstå kritik. Hennes nye samarbetspartner Jimmie Åkesson gick faktiskt med i ett parti där det fortfarande heilades i naziuniform och arrangerades bokbål enligt känd förebild och där antisemitismen grasserade helt öppet.

Och vad har nu detta med det nyligen uppfriskade skällsordet kommunist att göra?

Mycket enkelt. Man har dammat av en gammal kålsuparteori. För om vi nu ska snacka om tvivelaktig politisk historia, menade AKB:s försvarare, så har sossarna ett långt samarbete med Vänsterpartiet vars föregångare hyllade Stalin så sent som 1953. Så om sossarna snackar med gamla stalinister kan väl vi snacka med gamla nazister? En ledarskribent i DN slog fast att ”allt annat är hyckleri”, liksom ”det är djupt ohederligt” att inte likställa Vänsterpartiet med SD, och att sossarna ”utan synbar skam har hånglat med dem i ett halvt sekel” (DN 31 jan).

Här finns en del att reda ut. Sant är att Vänsterpartiets föregångare VPK så sent som för 40 år sedan hade ytterst tvivelaktiga förbindelser med Sovjetunionen och dess satellitstater. Men Vänsterpartiet är sen länge ett socialdemokratiskt parti som i dag intar samma ideologiska positioner som SAP under Olof Palmes tid som partiordförande. Redan det gör varje försök att kålsupa ihop dem med SD löjeväckande.

Men en minst lika avgörande skillnad är att Vänsterpartiet inte har tillstymmelse till rasism i sitt förflutna, medan rasismen är själva kärnan i SD:s ursprung. Den avgörande skillnaden borde vara uppenbar även för den mest upphetsade liberale ledarskribent.

Sant är förstås att SD har modifierat sin raspolitik, försökt tvätta bort antisemitismen och ersätta den med islamofobi och Israelvurm. Vilket dock inte har gått hem i hela partiet eftersom antisemitismen med jämna mellanrum sticker upp trynet på nytt, till och med bland partiets riksdagsledamöter och ledning.

Ett traditionellt socialdemokratiskt parti som Vänsterpartiet utgör heller inget hot mot demokratin, det hävdar inte ens våra mest hårdföra liberaler.

Men det gör SD. Partiets stormtrupper på nätet försöker skrämma och hota sina motståndare till tystnad, de offentliggör adresser till flyktingförläggningar och har därmed framkallat ett 30-tal mordbränder hittills, de driver ett flertal rena hatsajter på nätet, de hotar med Sveriges undergång på grund av rasblandning eller kommande islamisering eller rentav inbördeskrig.

Sverigedemokraterna ingår i en svart international av främlingsfientlig extremhöger runt om i Europa. I de länder där deras systerpartier har kommit till makten, Ungern och Polen, avvecklas demokratin i snabb takt. Och det är väl ingen som tror att en kultur- eller justitieminister typ Kent Ekeroth skulle tolerera en fri press? Han lovade ju att ”i sinom tid” komma till rätta med problemet.

Att då som Anna Kinberg Batra bjuda in SD till att dela den politiska makten är att leka med elden. Att försöka tvätta SD demokratiskt rent med Vänsterpartiet som skurborste är inte bara ohederligt, det är minst sagt ohistoriskt. Och därtill en nedslående illustration av hur politisk makthunger kan leda ner i fördärvet.

För inte tror väl Anna Kinberg Batra eller hennes drabanter på de liberala ledarsidorna att en sån här text skulle vara tillåten att publicera i ett Sverige med SD vid makten? Inte tror hon väl att Vänsterpartiet skulle vara tillåtet då?

Därmed blir den sista frågan vad hon tror att moderaterna skulle behöva göra för att överleva i ett land där dessa Europas nya högernationalister kom till makten.

En olycksbådande visdom säger att om man tar Fan i båten så får man ro honom i land. Det gäller alltså att inte ta Fan i båten.


För övrigt anser jag att …

… kolumnistkollegan Per T. Ohlsson i Sydsvenskan ytterst träffande beskrev de SD-vänliga moderaterna som såna som klär sig ”i klubbkavaj och röda byxor”. Man kan verkligen se dem framför sig. Gärna blonda och med ankstjärtsfrisyr.

… det var väl lömskt av tv-kriminologen att antyda att den helt ostraffade 16-åring som mördades i Malmö nog kunde vara brottsling i alla fall utan att hans lilla mamma förstod det. Den vanligaste anledningen till sådan beskjutning i Malmö är som bekant en helt annan.

ARTIKELN HANDLAR OM