Visst älskar vi att bli omnämnda utomlands – oavsett vad

KOLUMNISTER

Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå omskriven i internationella medier.

Under Donald Trumps propagandakrig mot Sverige de senaste veckorna har den bombastiska journalistiska genren ’sverigejournalistik’ nått ett sorts klimax. I ivern att sola sig i Den Andres blick samlade Aftonbladet under ett par dagar utländska mediereaktioner under rubriken ”Så har omvärlden skrivit om Sverige i dag”, samtidigt som Dagens Nyheters halva personalstyrka började twittra på engelska i hopp om utländska följare.

I molnet av krutrök efter Sverige-attackerna från Vita huset (och dess inofficiella kommunikationsavdelning Fox News) landade också Tim Pool i Malmö förra veckan. Han är amerikanen som antog utmaningen från alternativhöger-sajten Infowars att undersöka om man överhuvudtaget kan röra sig i Sveriges tredje största stad utan personskydd.

Tim Pool är en så kallad medborgarjournalist med sociala medier och interaktion som bästa genre. Han har gjort sig ett namn på att Youtube-rapportera med mobilkameran som vapen och är, för all del, publicerad i ett par etablerade medier. Han var noga med att förklara att han kom ”utan förutfattade meningar” till Sverige.

Oklart uppsåt, tveksam finansiering och noll förkunskaper alltså.

Det intressanta med Tim Pool var hur svensk mainstreammedia, trots detta, började meta-rapportera om hans rapportering av Sverige. Inte minst public service hoppade på tåget. Det var ”Nu har Tim Pool landat i Sverige” och ”Tim Pool efter första dagen i Rosengård”. Som att en 30-årig förstagångsbesökare – ”jag gör knappt någon research, tittaren ska lära sig samtidigt som jag” – skulle hitta sanningen om Sverige. Något som svenska medier, med 200 års erfarenhet och lokalkännedom, missat?

Det var konstigt, för att inte säga pinsamt, men det var ju någon från den stora världen som knackade på och då öppnar man givetvis dörren. Samt lägger sig på dörrmattan.

Vad hittade då Tim Pool på sitt lilla stadsbesök i medborgarjournalistikens tjänst? Förutom möten med allehanda lokalpolitiker, däribland antisemitiska partiet De Fria, och skribenter på svenska hatsajter noterade han inget särskilt i Rosengård, men blev i Rinkeby enligt egen utsago ”eskorterad av polis bort från maskerade män”. Enligt polisens talesman blev han vare sig eskorterad eller attackerad, bara tillsagd att alla inte gillar att bli filmade utan att först bli tillfrågade. Tilldragelsen var för övrigt en poesiafton i Rinkeby.

Man ska inte bagatellisera problemen i segregerade förorter. Bevakningen av både Rinkeby och Rosengård kan bli betydligt bättre här på hemmaplan. Men Tim Pools besök i Sverige blev snarare en sund påminnelse om hur oumbärligt det är med korrespondenter med lokalkännedom, reportrar som kan språket, koderna och kulturen.

Att ha ett öppet sinne inför sitt uppdrag är utmärkt. Men när det översätts till obefintlig research är det inte längre journalistik man ägnar sig åt. Då är man på sin höjd en upptäcktsresande med en mobilkamera. Och kringgår man pressetiska regelverk och ger miljöpartistiska kommunpolitiker och rasideologiska minipartier samma tyngd i sin slutprodukt är man faktiskt inget annat än en haveristisk privatspanare med ett gravt behov av en redaktör.

HMM

Tim Pool har lämnat Sverige och annonserat att han ska vidare till Frankrike för att besöka Parisförorternas så kallade no go-zoner. Min magkänsla säger mig att franska medier inte kommer att stå på rad för att ta del av hans slutsatser, men vad vet jag.

ARTIKELN HANDLAR OM