Mejla

Nima Daryamadj

Satsningen på Halal-tv sjönk som en sten

KOLUMNISTER

Tänk så fel det kan bli. Här satsade SVT tid, energi och pengar för att slå ett slag för integration och mångfald, skingra fördomar och låta vanliga, fina muslimer komma till tals i kommande programmet Halal-tv.

Det såg vattentätt ut; ett program med tre unga damer (tjejer ser ofarligare ut än skäggiga killar) som log och såg ickeförtryckta ut fast de bar slöja. Självklart beskrevs de som ”färgstarka”; goda, sympatiska blattar är ofta det. I kontrast mot, antar jag, kulörmässigt utmanade mediachefer som ängsligt strävar efter blek-vitt samvete.

Så, här powerwalkade den kryddiga technicolourtrion självsäkert genom SVT:s korridorer. De hade tuff rockmusik i bakgrunden och det var ”ALLRIGHT” och ”yeee yea-yea yea-yeah” och ”wooo wo-wo wo-wow”. Och då kom det fram att en av tjejerna för fem år sedan sagt i tv att stening är ett acceptabelt straff för otrohet.

Abrupt skrapande skivnål.

Tillfrågad om stening hade den blivande juristen Cherin Awad först sagt att islams hårda straff bara markerar hur hemskt otrohet är. Att det i praktiken har gjorts omöjligt eftersom fyra personer måste ha bevittnat otroheten. (Och hur ofta knullar man framför så många?)

Följdfrågan blev: Om kriterierna uppfylls, om man har fyra vittnen eller någon själv erkänner sin otrohet, är stening då det korrekta straffet, enligt dig?

–?Ja.

Klipp till SVT:s öde korridorer. Tysta syrsor i bakgrunden. En sjalnål faller till golvet.

Nu är det så att kvinnor, som alla vet, är irrationella, mystiska väsen som säger nej när de menar ja och vice versa. Det visade sig att Cherin hade ”känt sig pressad” och hennes ja till stening uttryckte

i själva verket det faktum att hon ”är emot dödsstraff” och ”var även då”. Dessutom hade hon bara nått den ringa åldern 18, ni vet åldern då man blir straffmyndig, ansvarig för sitt eget liv och anses vara vuxen, och var ”omogen” vid intervjutiden.

Jag ska inte tjafsa om varför någon som blir så nervös av två enkla frågor att hon blandar ihop ja och nej, deltar i riks-tv. Eller varför SVT bjuder in omogna ungdomar till

seriösa debatter. Skitsamma, Cherin har nu bett om ursäkt.

Det är bara det att…

I september skrev Cherin för SvD:s ramadanblogg. I ett inlägg med rubriken ”Fler dumma frågor” klagade hon över kommentarer som: ”Måste vara skönt att bära sjal, då slipper man borsta håret?” och ”Kommer du att gifta bort dina barn mot deras vilja när de blir stora?”

Muslimska apologeter pratar gärna om alla fördomar och missförstånd som florerar. Ramadanbloggar och Halal-tv finns just för att ”skingra fördomarna” och ”visa sanningen”.

Ironiskt nog har nu en fet fördom cementerats för lång tid framöver, på grund av ramadanbloggaren, mångfaldskonsulten och islamföreläsaren Cherin. Hennes självmål applåderas säkert av Sverigedemokraterna. Nu tror många ute i stugorna att varenda muslim, oavsett hur trevlig och välutbildad denne må vara, stödjer barbariska seder.

Nästa gång SVT vill anställa en muslim som ska synas i rutan kommer de att känna sig nödgade att ställa den dumma och förnedrande frågan: ”Du stödjer väl inte stening?”

I brist på omdöme vandrar svensk medias kamp mot fördomar i en evig cirkel och hamnar hela tiden på ruta ett.

Av: 

Nima Daryamadj

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN

Nima Daryamadj