Alla har åsikter om barn – men ingen frågar förskolläraren

Foto: JONAS EKSTRÖMER / TT
Oväntat sällan får barnskötare och förskollärare uttala sig i debatten.
KOLUMNISTER

Kräksjukan ligger som en blöt filt över senhösten. Tre fyra fem familjer i min närhet insjuknar och vi ställer in fikor och middagar.

Samtidigt pågår en debatt om barnen. Tre ledande moderater vill korta föräldraförsäkringen och införa en karensdag vid vård av sjukt barn. Det skulle gynna både statskassan och jämställdheten, skriver de i DN.

Tre sossar i riksdagen säger emot. Nej, det går inte. En forskare skriver att barnen ses som karriärhinder och debatten fortsätter.

I samma veva lägger jag mina handspritade tassar på ”Fröken forever”, en bortglömd diktsamling från förra året. Poeten Anamarija Todorov jobbar själv som pedagog på en förskola.

Dikterna bjuder in läsaren till förskolan, en miljö där många barn tillbringar mer vaken tid än vad de gör i hemmet.

Barnen bygger slott åt prinsessor, cyklar till fjärran länder, gör oceaner av vattenpölar. Universum snurrar med i gungorna, vita måsar flyger i blåmålade porslinshimlar. Påfågelögon landar på nyponrosor och målas med vattenfärger.

Barnen erövrar orden, motoriken. Livet får färg, sedan:

 

Har ni bara varit

här på gården

hela dan?

sa pappa.

Jag stakar mig i läsningen, känner mig kräksjuk. Frågar en barnskötare i min närhet.

Hon vittnar om den generellt bristande uppskattningen från föräldrarna; en borttappad strumpa av femtio kan framkalla ett raseriutbrott. Hon vittnar om de låga lönerna, om stressen och om ljudvolymerna. Hon vittnar om ansvaret.

”Du måste vara på din vakt varenda sekund”, säger hon.

Barnen blir sjuka hela tiden, smittar personalen. Tänk vad en moderat karensdag skulle göra: inte färre sjuka barn i förskolan, inte fler friska pedagoger.

Som om vänstern visste bättre: det rödgrönrosa styret i Stockholm införde rätt till 40 timmars förskoletid i veckan för syskon. Om en förälder inte klarar några timmar om dagen med två barn, hur ska då en förskollärare klara sex, sju ibland åtta?

Jag går tillbaka i debatten. Genuspedagogik, luciatåg, föräldrar som har upptäckt det här och det där. Ekonomer som vet hur man tar hand om barn, politiker som vet. Föräldrar som vet. Personer som aldrig tagit hand om barn som vet.

Oväntat sällan får barnskötare och förskollärare uttala sig. De måste ju jobba: barnen kryper och fröknarna går på knäna, med armar som bläckfiskar och ögon i nacken.

 

Alla vet hur man tar hand om barn

och alla undrar vad vi som tar hand

om barn i förskolan gör.

De borde läsa ”Fröken forever”, tänker jag. Läsningen tar max en timme, mellan två kräkningar och en dos Alvedon.

Eller när barnen bara är på gården kanske.

 


 

Barnskötare

Det finns flera utbildningar för den som vill bli barnskötare. De flesta sträcker sig över ett till två år beroende på kommun och inriktning. Det går bland annat att inrikta sig på pedagogiskt arbete och socialt arbete/funktionsnedsättning.

Förskollärare

Utbildningen ges på högskola och universitet och sträcker sig över tre och ett halvt år. Utbildningen innefattar ämnen som läroplansteori, konflikthantering, ledarskap, matematik, naturvetenskap och etik.

Det här är Patrik Lundberg 00:34

avPatrik Lundberg

ARTIKELN HANDLAR OM