Polisen visar en oskuldsfull sida

Foto: ANDREAS BARDELL
Eftertraktat byte Det förefaller som om grova brottslingar identifierat polisens helikoptrar som högintressanta och saboterar dem för att slippa förföljelse. Men polisen har inte kommit fram till den slutsatsen.

avLena Mellin

KOLUMNISTER

I landet Aningslöst kan nästan vad som helst hända.

I teorin står vi på tårna mot terrorismen och den organiserade brottsligheten.

I verkligheten låser vi knappt ytterdörren.

Under senare år har polisen organiserats om ett flertal gånger för att möta den grova, organiserade brottsligheten. Det har bildats nya sektioner och de har fått ny, tung utrustning. Nationella insatsstyrkan ser ut som soldater.

Men samtidigt visar polisen en oskuldsfullhet som i bästa fall kan betecknas som rörande.

2002 totalförstördes tre helikoptrar i Tullinge som då var bas för Stockholmspolisens flyg. Strax efter branden framfördes teorier om att den var anlagd.

Fem år senare besköts tre av polisens helikoptrar i Säve, Göteborg. Senare dömdes ett stort antal personer för sabotaget som ingick i förberedelser för det stora, men misslyckade, postrånet i Göteborg förra året.

Det förefaller alltså, åtminstone för den oinvigde, som grova brottslingar identifierat polisens helikoptrar som högintressanta. De ser chansen att sabotera för polisen och slippa förföljelse.

Polisen har inte dragit samma slutsats. Under de senaste tre åren har polisens Stockholmshelikoptrar stått i stort sett obevakade nattetid på den provisoriska basen i Myttinge.

Inget staket. Ingen väktare. Uppenbarligen inget fungerande larm. Bara en liten vägbom som inte ens stänger ute blinda kaniner.

I Rikspolisstyrelsens egen utredning om helikopterverksamheten, klar förra sommaren, slås fast att Myttingebasen ”inte är tillfredsställande ur säkerhetssynpunkt”.

För bara ett par veckor sedan misstänkte polisen att helikoptrarna skulle utsättas för sabotage. De flyttades tillfälligt till Polishögskolan i Solna. När faran ansågs vara över återvände de till idyllen i Myttinge.

Kunskapen om säkerhetsbristerna fanns alltså.

Ändå hände ingenting.

Förrän i går morse då extremt välorganiserade brottslingar utnyttjade bristerna, ställde dit en bombattrapp och slapp förföljelse i luften under mer än tre timmar.

Ena stunden utbildas nya Belgian Blue-poliser med ett vapen på varje lår. I nästa förvaras verktyg centrala för samhällets säkerhet sämre än kyrkogårdsförvaltningens trädgårdsredskap.

Ibland är Sverige väl gulligt.

ARTIKELN HANDLAR OM