Folk försvarar alltid snorkiga sjuksyrror

KOLUMNISTER

Det finns människor som aldrig tröttnar på att förklara vad de gör. Och varför det är viktigt. Och hur svårt det är att göra det. Men fram för allt tröttnar de aldrig på att förklara att de förtjänar särskild respekt för det de gör.

Jag vet inte, jag.

Alla förtjänar förstås respekt i allmän mening, i kraft av att vara människor. Utan den principen är det lätt att gå vilse i Morias svarta gruvor. Men så har vi alltså de som vill ha särskild respekt för det de pysslar med, oftast yrkesmässigt.
 

De är sällan bokhållare, elektriker, konduktörer, bagare, fastighetsmäklare eller butiksbiträden. Ibland är de journalister, som på sitt ojämförligt pompösa vis halar respektpositivet. Men oftast är de folk som arbetar med att ta hand om andra människor. Vård-skola-omsorg, för att tala Göran Perssonska.

Det intressanta med det, är att de här yrkesgrupperna redan har vår särskilda respekt. De må ha taskigt betalt och ansiktslösa pärmbärare som chefer, men vår respekt har de. Det var precis därför Göran Persson myntade mantrat vård-skola-omsorg. Han visste att det var oslagbart. Den som invände blev en känslokall skitstövel.
 

Det här är sådant jag kan fundera på. Hur det kommer sig att ingen, knappt ens butiksbiträdet, blir förbannad om man säger något syrligt om ett snorkigt butiksbiträde? Men om man gör detsamma om en snorkig sjuksyrra, börjar blickarna flacka.

Och så tar någon på sig rollen av respektambassadör och börjar förklara hur svårt syrrornas arbete är, hur omänskliga kraven är och hur... ja, kort sagt, varför även den mest osockrade syrra har rätt till särskild respekt.

Jag vet inte, jag.
 

Tillfrisknar man efter att ha blivit inlagd på sjukhus blir man så lättad att man tackar alla i närheten. Blir man liggande länge vill man helst tro allt gott om personalen. Dör man kan man inte klaga.

Jämför det med ett butiksbiträdes lott: Frågar hon inte om hon kan hjälpa till, är hon slö. Frågar hon är hon påflugen. Ler hon inte är hon sur. Ler hon är hon inställsam. Skulle vi komma hem med något som saknar en skruv, eller har tappat en maska, står inget mellan butiksbiträdet och konsumentens rättfärdiga raseri. Ändå har jag aldrig hört ett butiksbiträde klaga på hur svårt jobbet är.

Vi kanske borde omfördela respekten en aning.

avJohan Hakelius

ARTIKELN HANDLAR OM