Nu flirtar alla med Maria

Miljöpartiet kan bli valets verkliga vinnare

Det blåste en blå vind över landet.

Alliansen blev större och Sverige-demokraterna kom in i riksdagen.

Ändå kan Miljöpartiet bli valets verkliga vinnare. Alla vill ha dem med i båten.

POPULÄRA Språkrören Peter Eriksson och Maria Wetterstrand kan stoltsera med Miljöpartiets bästa valresultat någonsin.

Rösterna i årets val är inte färdigräknade förrän sent på onsdag – eller på torsdag. Ändå är konturerna av resultatet redan nu ganska klara.

Regeringen Reinfeldt sitter kvar. Men trots att de fyra partierna ökade med 1,1 procent har de inte längre stöd av en majoritet i riksdagen. Så märkligt kan det vara.

Sverige fick dessutom sitt första främlingsfientliga parti i riksdagen. Sverige-

demokraterna fördubblade sitt resultat jämfört med förra valet och blev dessutom vågmästare.

Socialdemokraterna har gjort en ny historisk förlust och är nu marginellt större än de var i valet 1914. De tre rödgröna partierna tappade totalt 2,3 procent.

Att regeringen sitter kvar är inte konstigt. De representerar det största blocket.

De kommer att klara de viktiga omröstningarna om statsbudgeten. Det garanterar riksdagens regler.

Däremot kan det bli problem när det gäller andra regeringsförslag. Där behöver alliansen stöd från minst ett annat parti.

Fredrik Reinfeldt gjorde i går klart att han först kommer att vända sig till Miljöpartiet. Samtal kommer att föras med dem för att begränsa Sverigedemokraternas inflytande.

Den processen kommer att ta tid. Reinfeldt poängterade att det först måste finnas ett färdigt valresultat och det finns inte förrän om några dagar.

Miljöpartiet har alltså hamnat i ett slags guldsits. Båda blocken i svensk politik vill samarbeta med dem.

Skulle de välja ett organiserat samarbete med alliansen, med eller utanför regeringen, är deras förhandlingsposition oerhört stark. De skulle kunna få igenom nästan vad som helst.

Svårt att byta sida

Men att på bara några dagar gå från ena sidan i politiken till den andra är svårt, kanske omöjligt.

– Det blir oerhört svårt för oss att efter den här valrörelsen se våra väljare i ögonen och säga att vi ska gå ihop med den här regeringen, sa Maria Wetterstrand (MP) i natt.

Det troligaste utfallet är att det inte blir någon uppgörelse mellan regeringen och de gröna. I alla fall inte nu. I stället gör man på traditionellt maner upp i riksdagens utskott. Att regera i minoritet är ingen okänd konst i Sverige. Det är normalläget.

Det är ett nederlag för det politiska etablissemanget att Sverigedemokraterna nu tar plats i riksdagen.

Den viktigaste förklaringen är inte att 5,7 procent av svenskarna är rasister eller likställer islam med ondskan.

Det är att man i årtionden inte tagit problemen med gettofieringen av vissa förorter i stortstadsområdena på allvar.

Näst viktigast är att samma etablissemang länge blundade för att det vuxit fram en ny underklass i Sverige. Den består av yngre män med ofullständig utbildning och bruksmentalitet.

De skyller sina tillkortakommanden på arbetsmarknaden med att invandrarna tar deras jobb. Det är behagligare än att erkänna de egna bristerna.

Det är de långsiktiga förklaringarna till SD:s framgångar. Det finns även kortsiktiga.

Valrörelsen gick deras väg. SD fick många chanser att framställa sig som de gillar allra bäst, förtryckta av det förhatliga etablissemanget.

Fick tyngd

Vandaliseringen av valstugan på Sergels torg i Stockholm, den stoppade valfilmen i TV4, den stoppade reklamen i den kommersiella radion, SVT:s utestängande från slutdebatten – allt har spelat SD i händerna.

Att dessutom, i slutet av valrörelsens, diskutera Sverigedemokraternas vågmästarroll stärkte dem ytterligare. Partiet fick vikt och tyngd.

För Mona Sahlin är valresultatet en katastrof. Det var redan det förra, men 30,8 är givetvis ännu värre.

När Sahlin valdes till ny S-ledare 2007 sa hon att valresultatet var en hemläxa från väljarna. Socialdemokraterna skulle moderniseras för att möta den nya tiden.

Mona Sahlins renoveringsarbete blev dock inte fullt så omfattande som många trodde. Ny syn på skolan, ny syn på företaganden. Men det har inte slagit gnistor om idéarbetet.

Viktig förklaring

Den största förändring som Sahlin drivit igenom har inte med sakpolitik att göra. Det är samarbetet mellan S, V och MP.

Och det kanske är där som den viktigaste förklaringen till valförlusten finns. Det som skulle hjälpa Mona Sahlin att bli Sveriges första kvinnliga statsminister stjälpte henne i stället.

Två datum står i fokus. Det första är 8 oktober 2008. Då avslöjade Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson att de bildat en allians. Siktet var inställt på ett långvarigt samarbete och en regeringskoalition.

Men Sahlin hade inte förankrat idén tillräckligt. Hennes parti revolterade – Vänsterpartiet skulle vara med. Två månader senare avtäcktes trepartisamarbetet.

Sahlin borde ha stått fast vid MP-linjen. Det hade adderat ett välbehövligt drag av modernitet till Socialdemokraterna.

I stället blev det en trio som gick till val på ett ofullständigt program och stora skattesänkningar för pensionärer.

Nästa kritiska datum är den 3 maj i år. Då presenterade de rödgröna sitt budgetalternativ. Där fanns inga nya tankar, spännande idéer eller medryckande visioner.

Det var 80 kronor i a-kasseavgift och höjd sjukpenning. Ett hyggligt förvaltande. Men det vibrerade inte.

Budgeten blev en negativ vändpunkt för de rödgröna. Efter att ha lett över alliansen sedan hösten 2006 började stödet falla. Till slut gick alliansen om.

Har förlorat dubbelt

Vad ska Mona Sahlin göra nu? Det rimliga är att hon lämnar posten som S-ledare. Hon har förlorat dubbelt. Som partiledare och som ledare för de rödgröna. Att komma igen efter en snyting av den kalibern är mycket svårt.

Varför vann alliansen? Fredrik Reinfeldt fick en mardrömsstart som statsminister när två ministrar avgick inom tio dagar. De stora nedskärningarna i a-kassan och sjukförsäkringen väckte våldsam, och ofta berättigad, kritik.

Finanskrisen ledde till kraftigt höjd arbetslöshet och utanförskapet, regeringens heligaste löfte till väljarna, minskade. Men inte alls i den takt som förespeglats.

Alliansen borde helt enkelt ha förlorat. Men gjorde det inte.

Tog människor på allvar

Förklaringen stavas Anders Borg – och en opposition som inte tog chansen att i tid exploatera det folkliga missnöjet med framför allt den nya sjukförsäkringen.

Borg varnade för vargavinter, hoppade på bankdirektörernas bonusar och förklarade att alkoholskatten skulle höjas för att vi skulle jobba, inte supa.

Men framför allt tog han människor på allvar. Anders Borg for inte på allsångsturné, han gjorde power point-presentationer med konstiga ord.

Möjligen är det enkelt att tillmäta en enda person sådan betydelse. Men det skulle inte förvåna om valanalytikerna kommer fram till att han var en av de enskilt viktigaste faktorerna till valvinsten.

I valspurten lanserades Anders Borg i en annonskampanj som saknar motstycke i fräckhet. Mot sosseröd bakgrund fanns en bild på Borg och hans hund och orden ”de nya socialdemokraterna”.

Till segern bidrar också att regeringen inte begått några allvarliga misstag. Man kan tycka illa om nedskärningarna i a-kassan och sjukförsäkringen, men de var inga misstag.

De var noga planerade.

ARTIKELN HANDLAR OM