Erdogan uppfinner hot för att vinna

KOLUMNISTER

Erdogan gör som många ledare före honom.
När han behöver ena nationen bakom sig så uppfinner han ett hot utifrån.

Allt för att vinna folkomröstningen nästa månad.

På ett sätt har Europas ledare gått i den turkiske presidentens fälla.

Foto: AFP
Turkiets president Recep Tayyip Erdogan i Istanbul, mars 2017.

Erdogan är upprörd över att hans utsända ministrar inte får bedriva valkampanj bland turkar bosatta runtom i Europa. Så upprörd att han nu trummar på dagligen med förolämpningar och hot mot Europa. Han kallar Europas ledare för nazister och fascister.

En språkbruk så grovt att några av dem ansett sig tvungna att svara vilket lett till hårda ord mellan Ankara och Berlin respektive Haag.

Detta bråk har den senaste veckan trappats upp av Erdogan till helt oproportioneliga nivåer.

Erdogan vill kampanja i Europa eftersom det finns fyra miljoner turkar i exil som får rösta i folkomröstningen om att stärka den turkiska presidentmakten och göra sig själv till en diktatorsliknande figur.

Inte som USA

Presidenten ska kunna styra med dekret, han får utse en rad viktiga domare och får utökade befogenheter att införa undantagstillstånd.

Tayyip Erdogan har jämfört det med ett amerikanskt presidentsystem. Men det han vill införa i Turkiet går betydligt längre än så. De ”checks and balances” mellan de tre maktgrenarna (parlamentet, Högsta domstolen och presidenten) som finns i USA kommer inte att existera i Turkiet på samma sätt.

Europas ledare har med stor oro sett på medan Erdogan tillägnat sig en alltmer auktoritär ledarstil de senaste åren. Efter försöket till militärkupp har pressfriheten i praktiken avskaffats.

Enligt opinionsmätningar i Turkiet är valet mycket jämt och Erdogan vill gärna ha exilturkarnas röster.

När han inte får kampanja fritt utnyttjar han i stället bråket till att skapa en yttre fiende. Detta samtidigt som Turkiet fortfarande vill bli medlem av EU.

Yttre fiende

Hur effektiv denna taktik kan vara visade i valet i Nederländerna i förra veckan. Bara några dagar före beslutade premiärminister Mark Rutte att stoppa Erdogans sändebud från att leda ett kampanjmöte i Rotterdam. När Erdogan reagerade med nazi-jämförelser ställde sig alla holländska partier bakom Rutte som en man. Man enade sig mot en gemensam yttre fiende.

På precis samma sätt hoppas Erdogan att turkarna ska reagera med ryggmärgen på hans uppblåsta retorik mot Europa. Genom att skapa en yttre fiende vill han få tveksamma att rösta för hans förslag om ökad presidentmakt.

Hans hårda ord är nästan helt och hållet för inhemsk konsumtion. Så fort valet är över och om Erdogan fått sina närmast diktatoriska maktbefogenheter så kommer han låta betydligt mer försonlig.

Impulskontroll

Jag skrev i en tidigare krönika att Erdogan saknar impulskontroll på samma sätt som Donald Trump. Men i just det här fallet är jag övertygad om att hans ord är medvetna och övertänkta för att tjäna ett särskilt syfte.

Erdogans utbrott saknar all proportion. Det är inte självklart att utländska politiker ska kunna bedriva valkampanj i Holland, Sverige eller något annat land. Här står normal yttrandefrihet mot varje lands rätt att skydda sig mot en annan stats aktiviteter på sitt eget territorium.

I det här fallet är det särskilt känsligt eftersom kampanjandet går ut på att i praktiken avskaffa normal demokrati i Turkiet.

Men genom att stoppa Erdogan har Europas politiker samtidigt gett honom ved till hatbrasan.

Erdogan har all rätt att vara förbannad men att använda det språkbruk han gör rimmar väldigt illa med Turkiets vilja att bli en del av Europa.

Vill bli ny Sultan

Angela Merkel hör till dem som varit förvånansvärt avmätt i sin kritik mot Erdogan. Precis som många andra av EU:s ledare är hon rädd att presidenten ska använda sitt trumfkort mot Europa, flyktingavtalet.

Sedan avtalet infördes har flyktingströmmen från Turkiet över Medelhavet avstannat nästan helt. Skulle Erdogan bestämma sig för att som en politisk påtryckning vrida på flyktingkranen igen så riskerar Europa åter en stor flyktingström.

Vi såg hur flyktingströmmen 2015 skapade panik och resulterade i att EU skakades i sina grundvalar då medlemsländerna var och är väldigt oense om hur flyktingfrågan ska lösas. En ny ström av asylsökande skulle kunna knäcka EU.

Erdogan kan mycket väl vara beredd att använda detta vapen för att nå sitt mål om att göra sig själv till en modern sultan, en traditionell muslimsk härskare.