De låtsas som de inte har något ansvar

1 av 6
KOLUMNISTER

Löfven och Kristersson låtsas som de inte har med gängkrigen, skjutningarna och gatumorden att göra.

Men det har de. Det är deras partiers oförmåga att ta itu med problemen som gör att vi är där vi är.

Riksdagens första partiledaredebatt valåret 2018 var en ostringent föreställning som handlade om lite allt möjligt. Men om det fanns en röd tråd så var den det snabbt upptrappade våldet i de så kallade utsatta bostadsområdena.

Statsminister Stefan Löfven (S) slog fast att det förra året inträffat 300 så kallade skjutningar och att lagarna skärpts på ett 30-tal punkter.

Hans utmanare, Ulf Kristersson (M), var mer detaljerad - och mer känslosam. Mer än 300 så kallade skjutningar under 2017, 42 döda och 135 skadade.

– Det är som det vore krig i vårt land, sade han och syftade på den 60-årige man som plockade upp en handgranat från gatan i Stockholmsförorten Vårby gård och sprängdes till döds. En handgranat mitt ibland oss.

Det nya året har inletts på sämsta möjliga sätt. Hittills sju skjutningar och fyra döda.

Men när man lyssnade på dem verkade det som om varken Socialdemokraterna eller Moderaterna har något som helst ansvar för våldsspiralen. Tro mig, det är fel.

Det är årtionden av bortvänd blick som lett till att vi är där vi är. Ansvaret för det bär framför allt de partier som Löfven och Kristersson representerar eftersom de är störst och därmed oftast tongivande i riksdagen, landsting, regioner och kommuner.

Det hade varit klädsamt om någon av dem, Löfven och Kristersson alltså, hade erkänt det. Vi har under lång tid underskattat problemet med förorter där folk är fattiga, har dåliga skolor, usla framtidsutsikter och sällan har ett jobb att gå till.

Men det gjorde de inte. Det kommer de heller aldrig att göra. Erkänn aldrig ett fel, om det inte är litet.

I stället låter de som om det upptrappade grova gatuvåldet har kommit till av sig själv. Men nu har det gått för långt.

Sanningen är givetvis att gängkrigen inte har uppstått av ingenting, av luft. De är resultatet av en långvarig, misslyckad integrationspolitik.

Människor har klumpats ihop i, i många fall, synnerligen otrevliga förorter tillsammans med andra människor som har problem att komma in i det svenska samhället.

Det har lett till det som polisen kallar 53 utsatta områden. I en rapport 2016 slog de fast att 15 av dem var särskilt utsatta.

Här är arbetslösheten hög, trångboddheten omfattande, framtidsutsikterna dystra och skolorna lågpresenterande. Den enda karriärväg många unga män ser framför sig är den kriminella.

Det här har vi vetat länge. Det kom inte som en blixt från en klar himmel för två år sedan.

När Moderaterna, faktiskt, i en valrörelse någon gång på 1990-talet dristade sig till att kalla ett antal förorter för getton fick de så mycket skit att de tvingades göra på stället marsch. Så fick man inte säga om det fina Sverige.

Politik handlar inte bara om visioner, idéer och praktisk hantering av verkligheten. Det handlar även om ansvarsutkrävning.

Det ska vara tydligt vem som fattat besluten så att oppositionen kan avkräva ansvar av dem som sitter vid makten. Det är bra tänkt och i många fall fungerar det.

Men inte när det gäller gängkrigen och gatuvåldet. Där är det alltför många som fattat fel beslut under lång tid för att de som för tillfället är i opposition ska våga ta ansvaret för att kräva ansvar. Det kan i värsta fall stänka på dem själva också.

Allt fler människor skjuts ihjäl i Sverige varje år 00:34

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.