Mejla

Lena Mellin

Det märkliga är att han inte svarar nej

1 av 3

Polismannen frågade vapen­experten om han kunde skjuta Olof Palme.

I dag vill polisen inte svara nej på frågan om det var han som tillfrågade vapenexperten.

Sensationellt? Själv­fallet.

Mordet på statsminister Olof Palme för snart 28 år sedan är fortfarande en varböld för många. Inte bara för att han sköts på öppen gata efter ett biobesök med familjen.

Utan framför allt för att en till en början skandalöst dåligt skött polisutredning bidrog till att ingen hittills fällts för mord­et. Inte ens för medhjälp.

Att polis och åklagare misslyckas med att få en statsministermördare inom lås och bom är bara det uppseendeväckande.

Att representanter för polisen vid ett flertal tillfällen figurerat i utkanten av utredningen av  mordet är än mer förbluffande. Det borde vara emot varje polismans natur eftersom en av deras viktigaste uppgifter är att skydda människor från brott.

■ ■ ■

Men för snart ett år sedan berättade Aftonbladet den sensationella historien om den högerorienterade vapenexperten ”Johan” (fingerat namn) som på en middag några månader före Palmemordet fick frågan av en polis om han kunde tänka sig att skjuta statsministern.

I slutet av september avslöjade Aftonbladet att polisen hade hållit ett förhör med en före detta polisman med kopplingar till ”Johans” uppgifter.

I dag publicerar vi tre intervjuer med en expolis som utvandrade från Sverige ett par år efter mord­et.

■ ■ ■

Det märkliga med intervjuerna är att den före detta polisen inte svarar nej på frågan om det var han som frågade om ”Johan” kunde tänka sig att skjuta Olof Palme.

I stället svarar han så här:

– Jag vill inte prata med dig om det här.

Eller så här:

– Kan jag få lägga på nu.   

Den utvandrade polisen svarar inte heller nej på frågan om han förhörts eller pratat med svensk polis. I stället har han, efter diskussioner med sin fru, kommit fram till att han inte vill prata om det heller.

– För jag vill inte prata om det här. Så jag vill bara säga tack så mycket och hej då.

■ ■ ■

Det är givetvis ingen medborgerlig plikt att tala med Aftonbladet. Men den vanliga reaktionen om någon frågar efter någonting som intervjupersonen uppfattar som helt tokigt är att de säger just det.

Det är helt uppåt väggarna, stämmer inte för ett ögonblick, vem har kommit med dessa hårresande uppgifter? De brukar, naturligtvis, känna sig oskyldigt utpekade och bli ganska arga.

S-nestorn Thage G Peterson hoppade in som justitieminister en kort period 1988. Han påstår sig minnas att den utvandrade polisen var uppe till diskussion under hans måndagsmöten med representanter för polisens Palmegrupp. Det vidimeras inte av dåvarande chefsåklagaren, som visserligen minns att poliser utreddes men inte någon som utvandrat.

■ ■ ■

Mordet på Olof Palme kommer att fortsätta vara högaktuellt i åratal fram­över. Antingen tills det mot förmodan löses och polis­en får tag på förövaren eller förövarna. Eller tills alla de som upplevde Palme­mordet antingen avlidit eller gått in i demensdimman.

Det är helt enkelt mycket otillfredsställande att efter tre årtionden ännu inte ha svar på de brännande frågorna. Vem, eller vilka, mördade Olof Palme? Varför gjorde han, eller de, det?

avLena Mellin

ARTIKELN HANDLAR OM