Brock – en ung, avspänd och glad våldtäktsman …

Foto: Brock Turner dömdes till sex månaders fängelse efter våldtäkten som två svenskar avbröt.
KOLUMNISTER

Att min son skulle våldta någon är en ­lika vidrig tanke som att någon av mina döttrar skulle bli våldtagna. Det är ord som knappt går att skriva och tankar som knappt går att tänka och jag hoppas vid gud att det aldrig händer. Inte mina barn, inte dina barn.

Det är något att ha i huvudet när man läser om Brock Turners pappa. 20-åriga Brock Turner dömdes nyligen till sex månaders fängelse för att ha förgripit sig sexuellt på en full och utslagen tjej. Övergreppet ägde rum bakom en sopcontainer på Stanforduniversitetet i USA och avbröts av två svenska doktorander som råkade cykla förbi.

Historien har fått enorm uppmärksamhet i USA. Brock Turner är vit, kommer från ett välbärgat hem och är en framgångsrik simmare, och i ett brev till domaren beskrev Brocks pappa Dan sin son som en avspänd ­person med ett varmt leende och att domen var ett högt pris för ”20 minuters action”. Han skrev också att sonens aptit minskat, förut var Brock alltid sugen på en rejäl köttbit men i dag äter han bara för att överleva. Som att förövaren och inte offret lider värst. Så lindrigt kan alltså en våldtäktsman komma undan om han är ung och vit och kommer från ett privilegierat hem och är omgiven av våldtäktsapologeter som sin far och som domaren, som kritiserats hårt för det låga straffet. Ingen förälder fostrar ett barn till att våldta, men vad vuxna gör och säger spelar roll.

Aftonbladet har i serien #inteensam granskat ­sexuella trakasserier och övergrepp som begås mot ­flickor och kvinnor, och det är plågsamma vittnesmål om hur vuxenvärlden ­kapitulerar. Småflickor i lågstadiet som blir tafsade på får höra att killen som gör det inte menar något illa ­eller kanske är han bara kär. Sexuella trakasserier är ett lågprioriterat forsknings­område, men studier som trots allt gjorts visar att ­ätstörningar, låg självkänsla och destruktiva livsval går att koppla till sexuella kränkningar. Forskning visar också att det nästan alltid är pojkar som kränker flickor, verbalt, fysiskt och med blickar, och att småpojkar lär sig av äldre killar.

Det faller på alla vuxna att lära barn gränser, både hemma och i skolan. För att göra det på riktigt måste vi också orka umgås med den värsta tanken av alla. Att en våldtäkt kan begås av en person som är avspänd och har ett varmt leende och som inte menade något illa när han trackade tjejerna i skolkorridoren.

ARTIKELN HANDLAR OM

USA