May vill dra åt tumskruvarna rejält

Foto: JUSTIN TALLIS / AFP
Theresa May.
KOLUMNISTER

LONDON. Ingen ledare kan acceptera ständiga terrordåd utan att sätta ner foten ordentligt.

Särskilt inte några dagar före ett val.

Men kan Theresa May stoppa terrorn med de metoder hon föreslår?

Det råder ingen tvekan om att det var en mer bestämd och samtidigt lugn Theresa May som vi såg utanför 10 Downing Street morgonen efter det tredje terrordådet i Storbritannien på dryga två månader.

Trygg i förvissningen om att befolkningen nu är beredd att acceptera väldigt långtgående åtgärder för att få stopp på terrorn.

Jag upplever att det finns en enorm frustration här i landet över att man trots skicklig underrättelsetjänst och stora resurser inte lyckas på stopp på terrorn.

Två terrordåd under en och samma valrörelse är något unik för Storbritannien. Ingen ledare överlever den typen av situation utan att ta i rejält med hårdhandskarna.

Om inte staten kan skydda sin befolkning så tappar de styrande successivt folkets förtroende. Istället är risken att man väljer extrema ledare som presenterar enkla lösningar och pekar med hela handen. Som vi sett i USA med Donald Trump.

Den ständiga terrorn i Storbritannien och övriga Europa sedan januari 2015 riskerar att långsamt trasa sönder det kitt som håller ihop våra samhällen och leda till kraftigt ökade motsättningar mellan olika grupper. Sånt kan sluta i våld.

Därför måste det vara högsta prioritet att få stopp på vardagsterrorn där vanliga, slumpvis utvalda människor är måltavlor.

Theresa May verkar vara fast besluten att nå dit.

Den åtgärd hon nämnde först var att få slut på de radikala islamisternas tillgång till internet där de sprider sina hatvideor och där mycket av radikaliseringen sker. De kan dessutom planera dåd ostörda via krypterade kanaler som Whats App.

Nu vill May tvinga internetbolagen att förhindra att det här materialet kommer ut och stoppa den krypterade kommunikationen. Det skulle förmodligen vara den enskilt viktigaste åtgärden för att försvåra för terroristerna. Men det är inget som kommer att påverka terrorn imorgon eller i övermorgon. Det kommer att kräva nya internationella överrenskommelser. Och det är inte okontroversiellt eftersom kan påverka all annan, fullt legitim kommunikation på nätet.

Som vanligt ligger de onda långt före de goda även på detta område.

May hävdar att toleransen för extremism är alldeles för stor i samhället. Nu vill hon dra åt tumskruvarna rejält.

Exakt hur det kommer att se ut gick hon inte in på. Målet att utrota extremismen är lovvärt men avgörande för framgång och acceptans är vilka medel hon tänker använda. Ska det bli brottsligt att uttrycka extremistiska åsikter? Tänker hon sig ökad kontroll av landets moskéer?

Hur ska hon göra det utan att äventyra den yttrandefrihet som vi vill försvara mot terroristerna?

Att kasta fler i fängelse kan vara effektivt men det kan också slå tillbaka mot samhället. Många av de som genomför terrordåd har radikaliserats i fängelser. Det gällde bland annat Amedy Coulibaly som genomförde en attack mot en judisk butik i samband med Charlie Hebdo-massakern i Paris 2015.

”Folket” i min mejlbox ropar på interneringsläger av den typ USA hade under andra världskriget då alla japaner ansågs vara potentiella femtekolonnare. Är vi verkligen beredda att gå så långt?

Att möta terrorn med hårdare tag och hårdare lagar har varit huvudspåret i västvärlden ända sedan attackerna i USA den 11 september 2001. Sett i backspegeln har resultatet varit mer terror snarare än mindre. Som enda lösning fungerar det definitivt inte. Några direkt nya idéer presenterade May inte.

Samtidigt kan samhället inte stå passivt och se på medan dess egna medborgare mördas. Det krävs handling men också en realistisk föreställning om hur långt vi kan nå med tuffa tag.

Innan jag under eftermiddagen flög tillbaka till Sverige tog jag en promenad i centrala London som ändå väckte visst hopp.

Joggare och cyklister motionerade som vanligt i Hyde Park. Grupper av turister besökte som alltid stadens attraktioner. Butikerna var öppna och kollektivtrafiken gick normalt.

Självklart är det inte lätt för alla drabbade och deras familjer men att i möjligaste mån fortsätta med sitt liv som vanligt är det bästa försvaret mot terrorismen.