Den som struntar i plikten mot samhället borde straffas hårt

Foto: Hasse Holmberg/TT
När alla vill förverkliga sig själva kan det sluta med att de olika jagen krockar.
KOLUMNISTER

Nyhetsbyrån TT rapporterar att Rekryteringsmyndigheten har anmält 150 ungdomar som uteblivit från mönstring. De tycks inte ha fattat att det är på riktigt om man kallas till militären för att lära sig försvara sitt land.

En ung man från Östergötland uttalar sig. Enligt östgöten, han är alltså myndig, har Rekryteringsmyndigheten misslyckats med sin kommunikation. TT skriver så, misslyckats med sin kommunikation.

Den unge mannen bokade nämligen om sin tid för mönstring två gånger. Två gånger. Men sedan glömde han att gå i alla fall. Det är Rekryteringsmyndighetens och därmed samhällets och statens fel anser han.

– Jag fick inga påminnelser.

Vi lever i en tid då inget är på allvar. När inget är på allvar blir verkligheten en illusion eller kuliss till det egna jaget.

Man ska sätta sig själv i centrum. Hur mår jag? Mår jag bra? Tänk på dig själv först. Förr var det fult, nu är det dygd.

Jag säger inte att det var bättre förr, absolut inte. Tvi för den gamla moraliserande, skittråkiga ankdammen Sverige. Men oftast visste man vad som gällde. Det var tryggt. Tro nu inte att jag säger att trygghet i sig är något människan primärt bör eftersträva. Då kan man lika gärna lägga sig och somna in för gott. Livet är ett äventyr. Kasta loss! Våga ge dig ut. Förverkliga dig själv.

Den unge östgöten som skulle mönstra hade själv bokat tiden. Men varför skulle han hålla reda på den? Varför påminde inte Rekryteringsmyndigheten om datum och klockslag?

Ofta cyklar jag till tidningen via korsningen Linnégatan–Sturegatan i Stockholm. Det är förbjudet att svänga till vänster för bilar där. Det gav bilisterna fan i.

Trafikkontoret satte därför upp plaststolpar som hinder. I morse såg jag en taxichaufför som körde på övergångsstället för att på så sätt komma förbi plaststolparna och svänga till vänster i alla fall.

Så är det när inget är på allvar. Stolpar? De kanske sitter där för att skydda cyklister? För att trafiken i dess helhet ska flyta på? Äh! Jag kör på övergångstället!

Det är barnets logik.

Helt följdriktigt fattar den unge mannen i Östergötland ingenting.

– Rekryteringsmyndigheten ringde samma dag när jag inte dök upp. Då sa jag förlåt och bad om en ny tid.

Nu riskerar han böter på 500 kronor. Det motsvarar fyra biobiljetter. Dessutom kan den unge mannen få en prick i belastningsregistret. Han är uppbragt. Han sa ju förlåt. Han tycker att det blir alldeles för stora konsekvenser för att han ”missar en grej”.

Inget är på allvar. Mer än det egna jaget.

Men betänk alla dessa jag som kan krocka. En domare vill förverkliga sig själv och leva sin dröm, man lever ju bara en gång, och dömer den unge östgöten till 555 555 kronor i böter och 55 månaders straffarbete i ett stenbrott 55 kilometer norr om polcirkeln. Domaren vill nämligen förverkliga sig själv genom sifferfetischism. Varför han fastnat för siffran 5 fattar varken hans fru eller kolleger men det är i sammanhanget oviktigt.

För den unge östgöten känns det inget bra. Han försöker smälta domen när han vandrar hemåt. Från och med nu ska jag bli laglydig tänker han. Han väntar på grön gubbe och går över. Då blir han överkörd av en taxi som använder övergångstället som smitväg.

Ingen hjälp kommer ty ambulansföraren kände inte för att gå till jobbet.

Så kan det gå när inget är på allvar.

Typ.

Det här är Peter Kadhammar 00:39
ARTIKELN HANDLAR OM