Mejla

Lena Mellin

”Spara på jublet - det tyder på kris”

Publicerad:
Uppdaterad:

Nollränta är inget styrkebesked.

Det är ett tecken på kris.

Räkna med att kraven på dem med höga bolån skärps inom kort.

Den redan rekordlåga riksbanksräntan på 0,25 procent sänks till noll för första gången som någon kan minnas.

Det gläder säkerligen många, särskilt dem med höga bolån. Men det borde det inte göra. När centralbanker sänker räntan är det ett tecken på att den inhemska ekonomin är i olag. Eller rentav i kris.

Att nolla reporäntan, Riksbankens viktigaste styrränta, är bankens sätt att försöka få fart på ekonomin. Men i Sverige är inte i första hand produktionen av varor och tjänster som är problemet.

Enligt finansminister Magdalena Anderssons (S) färska prognoser kommer bruttonationalprodukten, BNP, öka med tre procent nästa år. Det är långtifrån rekord men en fullt acceptabel siffra.

Priserna har inte ökat

De illvarslande siffrorna rör snarare prisökningarna, inflationen. Riksbankens viktigaste mål är att hålla inflationen kring två procent, det anses vara den optimala nivån i en väl fungerande ekonomi. Måttet har ifrågasatts men det är vad Riksbankens direktion har att hålla sig till.

Men i år har priserna inte ökat alls. I april och juli låg de helt stilla. Samtliga övriga månader har priserna sjunkit med mellan 0,2 och 0,6 procent. Företagen och hushållen konsumerar för lite för att priserna ska öka.

Det problemet hoppas Riksbanken att räntesänkningen ska sätta stopp för. Eller åtminstone mildra så att den når målet med prisökningar kring två procent.

Att priserna sjunker kallas deflation. Tyvärr finns det exempel på att räntesänkningar inte biter på deflation. Japan är det tydligaste exemplet. Där har centralbanken försökt få bukt med en enveten deflation som pågått sedan slutet av 1990-talet genom låga räntor. Men kampen har inte varit framgångsrik.

Tvärtom har det lett till att även lönerna pressats ner. Enligt Utrikespolitiska institutet har de disponibla inkomsterna minskat med sju procent mellan 2011 och 2014.

Låga räntor är däremot bra för dem som har lån. Det gäller både hushåll och företag som kan investera till lägre kostnader än om räntorna är höga. Det är en av de viktigaste orsakerna till att bopriserna fortfarande ökar trots den allmänna deflationstendensen.

För den som sparar är det tvärtom. Låga räntor gynnar inte den som vill spara på traditionellt sätt, i obligationer eller bankernas sparkonton.

”Kan leda till bubbla”

En baksida av låga räntor är att de kan leda till så kallade finansiella bubblor, att priserna stiger för snabbt på en produkt. Vissa ekonomer anser att Sverige befinner sig i en bostadsbubbla, att bostadspriserna stiger med raketfart, särskilt i storstadsområdena, påeldade av den låga räntan.

Det försöker nu bankerna att ändra på. Bankföreningen, bankernas samarbetsorganisation, rekommenderade för tre veckor sedan sina medlemmar att kräva att privatkunderna amorterar på sina bolån om lånen överstiger värdet på halva bostaden.

I mitten av november träffas Finansiella stabilitetsrådet, en samarbetsorgan mellan Riksbanken, Riksgälden och Finansinspektionen. De väntas också ta upp frågan om amorteringskrav på bolån.

Låg ränta innebär också en svagare valuta. Värdet på kronan minskade följaktligen i förmiddags. Det behöver inte bara vara till ondo.

Svensk export blir billigare. Och vi importerar en del inflation genom varor som köps i andra valutor.

Det finns alltså ingen anledning jubla över låga räntor. De för allt möjligt otyg med sig.

Fotnot: Riksbankens reporänta har i modern tid aldrig legat under 0,25 procent. Senast den låg på den nivån var när finanskrisen var som värst, andra halvåret 2009 och första halvåret 2010.

avLena Mellin

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM