Är det dags att vinka adjö till demokratin i Turkiet?

Tayyip Erdogans seger i presidentvalet ställer en väldigt viktig fråga till omvärlden och till turkarna.
Är det dags att vinka adjö till demokratin i Turkiet nu?

Inför valet verkade det som turkarna för första gången på 15 år åtminstone lite grann ifrågasatte Erdogans allt större maktställning. Förhoppningen var att Erdogan inte skulle få 50 procent av rösterna i den första valomgången och därmed tvingas till en andra kraftmätning mot oppositionens då samlade kandidat Muharrem Ince.

Foto: TT NYHETSBYRÅN

Har utnyttjat undantagslagarna

Men Erdogan hade hela tiden ett försprång. Han behärskar nästan totalt medieutbudet i Turkiet. Oppositionen har haft svårt att nå ut till allmänheten. Särskilt gäller det det kurdvänliga partiet HDP vars ledare Sellhatin Demirats suttit i fängelse de senaste 20 månaderna på diffusa terroristanklagelser. Han tvingades bedriva sin valkampanj från fängelset.

Valet sker också samtidigt som det råder undantagstillstånd i Turkiet sedan militärkuppen för snart två år sedan. Erdogan har utnyttjat undantagslagarna till att göra sig av med många meningsmotståndare. Han har låtit gripa 160 000 människor för samröre med den så kallade Gullenrörelsen som presidenten anklagar för att ligga bakom kuppförsöket. Nästan lika många har förlorat sina arbeten på samma lösa grunder. Något som givetvis satt skräck i folk.
På många sätt är det svårt att tala om ett demokratiskt val när en kandidat så totalt behärskar spelplanen. Det är lite som med Vladimir Putin i Ryssland. Utmanarna är handikappade redan från början.

En positiv faktor är ändå det mycket höga valdeltagandet på 87 procent.

Blir nästintill diktator

Anklagelser om valfusk kom redan under valkvällen där vissa grupper hävdade att det förekommit oegentligheter vid vallokalerna och vid röstsammanräkningen. Men så länge de internationella valobservatörerna eller den turkiska valmyndigheten inte kommer med någon omfattande kritik lär valresultatet stå sig.

Tayyip Erdogan är redan en väldigt mäktig president och med segern kommer han att få ännu mer makt. I och med valet träder den nya konstitutionen i kraft som ger presidenten extraordinära maktbefogenheter. Erdogan kommer att kunna styra med dekret. Det är han som kan utse höga domare och andra befattningshavare.
Presidentstyret påminner om det som finns i USA men med den viktiga skillnaden att det inte finns någonting som balanserar Erdogans makt. Han blir om inte diktator så nästintill.

Jag skulle vilja jämföra med situationen i Ryssland där Vladimir Putin är demokratiskt vald men samtidigt fungerar mer som en traditionell envåldshärskare är en folkvald president.
För omvärlden är valet i Turkiet oroande ur flera aspekter.

Verkar ha drabbats av storhetsvansinne

Turkiet är en viktig medlem i militäralliansen Nato. Hur ska de övriga Nato-länderna förhålla sig till en alltmer diktatorisk Erdogan?
Den turkiske presidenten använder alltmer i islam som en faktor i sin maktutövning trots att Turkiet traditionellt ska föreställe ett sekulariserat samhälle. Det blir extra knepigt för Erdoan och USA som fruktar för en islamisering av respektive kontinent.
Europa står inför ett dilemma. När det gäller flyktingfrågan är man helt beroende av Turkiets goda vilja. Det är Erdogan som ser till att flyktingströmmen från Turkiet sjövägen via Grekland och landvägen via Bulgarien hålls på ett minimum. Vrider Erdogan på flyktingkranen blir det åter kaos i Europa. Särskilt som EU inte har lyckats ena sig om något gemensamt asylsystem eller solidarisk kvotering av flyktingarna som kommer.
Kommande vecka sa EU hålla toppmöte om flyktingfrågan men väldigt lite talar för att man kommer at kunna enas.
Erdogan har många trumf på hand.
När han kom till makten 2002 välkomnades Erdogan av Europa som ett ljus på den annars rätt mörka turkiska himlen. Men sedan 2013 har presidenten visat en alltmer diktatorisk sida där han inte klarar av att ta kritik. Han verkar också ha drabbats av storhetsvansinne och har byggt fler grandiosa palats till sig själva.
Nu kan han styra de närmaste fem åren med fast hand. Ostört.

avWolfgang Hansson

ARTIKELN HANDLAR OM