Konsten att ta skit – och låta den rinna av

KOLUMNISTER

”Jag knullade din syrra!” skrek Ali till Per.

”Nu är det kört”, tänkte vi småpojkar som betraktade bråket mellan de två 18-åringarna.

Det var en svettig julidag mitt första år i Sverige, under ett vanligt, meningslöst grabbråk om jag vet inte vad. Efter en ordväxling där killarna kallade varann för ”dumhuve” respektive ”du skit” och ”jevla fifann” löpte Ali linan ut.

Rövfejs eller kukhuvud kan man ta, men när någon har haft verbalt samlag med ens syster (eller mor, än värre) finns ingen återvändo. Har man minsta heder i kroppen måste släktingens skändade ära försvaras.

Vi tre betraktande invandrarpojkar visste vad som skulle ske: Per skulle kontra med ”Jaså? Jag knullade DIN syrra - i röven”, Ali skulle svara ”Jag knullar din syrra DAGLIGEN” och Per skulle bräcka genom att informera Ali om att han OCH hans hund hade idkat älskog med Alis MAMMA och nånstans där skulle grabbarna börja redesigna varandras näsor till sprutande fontäner.

Vi pojkar spärrade upp ögonen inför det kommande skyfallet av smockor. Men Per log bara: ”Jag vet. Syrran berättade det. Du imponerade inte.” Så måttade han ”liiiten” med tumme och pekfinger.

Per kunde lika gärna ha slitit av sig ansiktet à la Mission impossible och avslöjat att han var en utomjordisk skräcködla ur 80-talsserien V. Så mycket tappade vi hakan - innan vi brast ut i gapflabb.

Stackars Ali visste inte vad han skulle göra. Per hade ju bekräftat hans uppgifter om intima aktiviteter med syrran. Schack matt.

Det var mitt livs bästa lektion i konflikthantering.

Då och då blir jag tillfrågad att föreläsa på en skola, en uppgift jag gillar allt mer. När jag drar denna berättelse garvar alla, samtidigt blir de förvirrade: ”Vadå, ska man bara ta skit? Låta snubben säga vad han vill?”

Att inte besvara en förolämpning är ett nästintill icke-existerande koncept. Kanske är detta en kvarleva från Gamla testamentets öga för öga-regel. Som om himlen faller över ens huvud om man inte återgäldar och ”tar skit”.

Jag brukar säga att ”ta skit” är exakt det man gör i en sådan situation. Genom att låta någon trycka på ens knappar gör man sig till en simpel reaktionsmaskin i andras händer. Man ger någon annan makt över ens känslor och sinnesstämning.

Om någon säger att han har gjort si och så med ens släkting är det ju bara ord. Varför lägga vikt vid en

idiots falska påståenden och ta dem på sådan allvar att man låter sig rubbas i sitt lugn?

Se på Zinedine Zidane. Italienaren Marco Materazzi förolämpade honom under VM-finalen 2006 genom att kalla hans syster för hora. Klart att det var fel, men i slutändan var Zidane den som förlorade mest på att tappa lugnet och skalla Marco i bröstet.

Skallningen (och utvisningen som följde) blev en ovärdig avslutning på Zidanes lysande karriär. Materazzi pussade pokal med lagkamraterna medan Zidane fick leva med vissheten att hans utvisning dödade matchen och ledde till förlust för hans lag.

Inte nog med detta: den ena sajten efter den andra gjorde parodier på händelsen. Efter att tre gånger ha valts till världens bästa fotbollsspelare är det detta världen minns mest av ”Zizou”.

Zidane kunde ha låtit skiten rinna av honom. Istället tog han emot den. Kanske förföljer skiten honom än idag.

ARTIKELN HANDLAR OM