Olycklig kärlekshistoria fick ett tragiskt slut

KOLUMNISTER

Sorgliga saker hände denna dag, den 15 juli, år 1889 på den danska ön Tåsinge. En liten flicka och hennes mor upptäckte ett parasoll uppspänt under några bokar. Under parasollet låg en kvinna och en man. Döda.

Paret identifierades som den svenske löjtnanten och adelsmannen Sixten Sparre och den danska cirkusartisten Hedvig Jensen, mera känd som Elvira Madigan. Intill dem låg löjtnantens tjänstepistol. Han hade uppenbarligen först skjutit kvinnan och sen tagit sitt eget liv.

Nyheten om det sorgliga mordet och självmordet väckte stort uppseende. Elvira Madigan, 21, var en av samtidens mest kända cirkusartister, Sixten Sparre, 34, var löjtnant i Kungliga skånska dragonregementet, gift med grevinnan Luitgard Adlercreutz och far till två barn.

Visan om Elvira Madigan och Sixten Sparres olyckliga kärlekshistoria, skriven av Johan Lindström, blev snabbt en samtida schlager som sjöngs i torp och stugor. Redan 1943 gjordes en film om kärleksdramat och 1967 kom Bo Widerbergs film med den då 17-åriga Pia Degermark och Thommy Berggren i huvudrollerna.

Bara ett halvår innan Sparres och Elviras självmord hade en liknande mycket omskriven kärlekshistoria fått ett lika sorgligt slut i Österrike, då kronprins Rudolph sköt sin älskarinna Mary Vetsera och sig själv i jaktslottet Mayerling utanför Wien.

Sixten Sparre var den misslyckade militären som drömde om ett konstnärsliv. Född i en av de äldsta adelsfamiljerna, ättling till generationer av hovmän och karoliner var hans bana utstakad redan i vaggan. Hans egen karriär gick dock mycket långsamt. Det tog elva år för honom att avancera det lilla steget från underlöjtnant till löjtnant, för hans intressen låg långt bortom kasernerna. Han ville bli poet och han skrev teaterrecensioner i lokalpressen.

Den kalla och regniga sommaren 1888 kom cirkus Madigan till Kristianstad. Löjtnant Sparre var där varje kväll, för han blev blixtförälskad i cirkusens stjärnartist den 20-åriga lindanserskan och konstryttarinnan Elvira Madigan.

Elvira var en stor konstnär som hade väckt uppseende redan som liten flicka. Hennes mor var en norsk konstryttarinna, som fick sitt barn då hon själv bara var sjutton år. I de officiella pappren hette dottern Hedvig Jensen. Fadern var en dansk konstryttare, men han avled eller försvann efter några år, varför Elviras mor flyttade ihop med den amerikanske cirkusmannen John Madigan.

Då Elvira var nio år fick hon börja uppträda som lindanserska. Hon gjorde det tillsammans med en lite äldre cirkusflicka som hette Gisella. De kallades ”Systrarna Madigan – Luftens döttrar” och väckte stor uppmärksamhet, så stor att de under ett gästspel i Köpenhamn fick göra ett extranummer för danske kungen Christian IX. Han blev så imponerad att han skänkte flickorna var sitt guldkors. I Elviras kors stod det: ”6:aug 1886. Chr IX till Elvira Madigan” Elvira växte upp till en mycket vacker ung dam, hon talade flera språk flytande och hon spelade piano.

Sommaren 1888 var en katastrofsommar. Det kom lite folk till föreställningarna, cirkusen hade knappt råd att resa vidare. Löjtnanten och Elvira tvingades att ta avsked, men de skrev brev till varandra. Ett brev varje dag. För att dölja det hela för sin mor lät Elvira en flicka från cirkusen hämta och lämna breven på de lokala postkontoren.

Sommaren 1889 reste cirkus Madigan norrut. I maj kom den till Sundsvall. Där rymde Elvira Madigan. Då cirkusen kom till Härnösand publicerade Sundsvalls Tidning en artikel under rubriken: ”En Sundsvallsroman”. Där berättades att cirkusens stora stjärna hade försvunnit. I artikeln antyddes att hon hade träffat en officer, som hon brevväxlat med men att nu var hon borta. I avskedsbrevet till modern skrev hon att om modern ingenting hört av henne inom fjorton dagar, var hon troligtvis död.

Ungefär en månad senare kom nyheten från Danmark. Det visade sig att det älskande paret hade flytt till Svendborg på Fyn där de upplevde några intensiva veckor nära varandra i kärleksrus. Men så tog pengarna slut. Den 15 juli flyttade de över till grannön Tåsinge där de hyrde rum i Troense. De beställde matsäck för en liten picknick i det gröna. Sixten Sparre tog med sin pistol.

Verkligheten hade hunnit ifatt dem. Deras pengar var slut. Han hade övergett sin hustru, son och dotter. Han var efterlyst för desertering. Hon hade lämnat cirkusen som levde på hennes framgångar. De hade ingen framtid tillsammans. Det var uteslutet att en man i hans ställning skulle skilja sig för att gifta sig med en lindanserska. De såg ingen annan utväg än att lämna denna värld – tillsammans.

De begravdes tolv dagar senare på kyrkogården i Tåsinge. En gemensam gravsten hyllar i dag deras minne. Sixtens son blev också officer och hans ättlingar lever i dag. Hans änka levde ensam i tjugotre år.

Herman Lindqvist

ARTIKELN HANDLAR OM