Mordet i Långshyttan inget hatbrott

KOLUMNISTER

Det är fullt begripligt att vissa ser mordet i Långshyttan som ett ideologiskt motiverat hatbrott.

Men sanningen är en annan.

Normalt är det rasistiska konspirationsteoretiker som plågar min inkorg med sina lika eviga som felaktiga litanior om att Aftonbladet och andra medier konsekvent pixlar invandrare och publicerar namn och bild på etniska svenskar.

På senare tid har en del människor med någon form av vänstertillhörighet hört av sig och fört liknande resonemang om mordet i Långshyttan.

Det är inte konstigt. Flera av personerna som i dag dömdes för inblandning i mordet deltog den 1 maj i fjol i en demonstation i Borlänge som nazistiska Nordiska motståndsrörelsen arrangerade mot "storfinans och folkförrädare".

NMR, som av Säpo anses vara den högerextrema organisation som utgör det största hotet mot Sveriges inre säkerhet, är ett parti som genom revolution vill skapa en nordisk nationalsocialistisk republik.

Organisationen har dessutom uppmanat till våld mot HBTQ-personer. Och till saken hör att Madeleine var transsexuell.

Bråk om pengar

Varför berättar ni inte att mördarna är nazister och om offrets könsidentitet? har vissa läsare undrat. Varför mörkar ni ett hatbrott?

Svaret är att dessa omständigheter inte tycks ha med brottet att göra. Vare sig i den gediget genomförda förundersökningen eller under rättegången har det kommit fram uppgifter som tyder på någonting annat än att bråk om pengar utlöste ohyggligheten.

Och då finns det inte heller pressetiska skäl att publicera detaljerna. Om det rört sig om ett hatbrott hade ideologisk tillhörighet och könsidentitet varit självklara att berätta om, men då de i sammanhanget är oväsentliga så avstår ansvarstagande medier från att publicera omständigheterna.

Det är exakt samma resonemang som en ansvarig utgivare för om etnisk tillhörighet och som mediehusens branschorganisation TU i en pågående annonskampanj försvarar.

Att jag nu ändå redogör för Madeleines könsidentitet är förankrat hos ansvarig utgivare och beror på en enda sak: Det hade varit svårt att förklara hur Aftonbladet har resonerat i detta fall utan att göra det.

Osedvanligt grymt

Vad finns då att säga om Falu tingsrätts dom? Att fyra av de åtalade får stränga straff för mord, från 12 till 17 års fängelse, och att två döms till 10 års fängelse för medhjälp till mord, var väntat.

Att ett gäng lurar en människa till en grillfest, stryper henne, knivhugger henne gång på gång och sedan dumpar kroppen i ett vattenfyllt gruvtag är osedvanligt grymt.

Tingsrätten konstaterar att brottet är kriminologiskt ovanligt: att så många som elva personer som saknar koppling till den organiserade brottsligheten och som i vissa fall inte ens är dömda tidigare åtalas för så här grov kriminalitet är onekligen udda.

Domstolen konstaterar dessutom att de åtalade "synes i någon mån ha levt på samhällets skuggsida och haft som gemensamt intresse bland annat att berusa sig".

Det är en korrekt slutsats. Förhören är ingen munter läsning. Sida upp och sida ner om ett gäng som dagarna i ända super och knarkar i sjaskiga lägenheter och som ständigt är på jakt efter pengar att finansiera missbruket med.

Nu är inte motiv avgörande för en fällande dom, men tingsrätten noterar att flera av de tilltalade var skyldiga Madeleine vad som i en miljö som denna får anses vara betydande summor och kände sig besvärade av att hon ville ha tillbaka dem.

Hon hade under några månader varit inneboende hos två av personerna som ingick i mordkomplotten och utredningen har visat att hennes ekonomi snabbt utarmades.

Missbruk, handikapp och pengar

Madeleine hade en sjukpenning från Norge och försäkringspengar från en nedbrunnen sommarstuga och "kompisarna" tog gång på gång räntefria lån av henne. På tre månader försvann enligt en väninna närmare 300 000 kronor och det var då hon satte stopp som mordplanen tog form.

Missbruk. Psykiska handikapp hos flera av de åtalade. Pengar. Madeleine, tycker några av dem, var "jobbig". Pusselbitar finns.

Men att till fullo förstå hur så många kunde vara inblandade i planeringen och genomförandet av detta vedervärdigt brott är knappast möjligt för en utomstående.

ARTIKELN HANDLAR OM