Är miljonmutorna den sanna bilden av Sverige?

Foto: PONTUS ORRE
KOLUMNISTER

Miljontals dollar som förs fram och tillbaka mellan Telia och ett konto tillhörande dottern till diktatorn i Uzbekistan.

Även så kan Sverige, rankat som ett av världens minst korrupta länder, beskrivas.

Den rättsliga prövningen av Telias miljardbeströdda äventyr i ett land med måttligt utvecklad affärsetik har pågått några veckor och hunnit falla i medieskugga.

Just denna dag trängs för all del tv, tidningar och radio i trapporna i rådhuset i Stockholm, men de är inte här för att lyssna på de första förhören med tre sparkade direktörer.

Ett par trappor upp eskorteras den man som har kommit att bli känd som Kulturprofilen in till det juridiska efterspelet av anklagelser som har lett till rubriker runt om i världen och lämnat en akademi i ruiner.

Här i sal åtta tar åklagare Bernt Berger sats, lägger några dokument till rätta och inleder sin utfrågning av Telias före detta chef i Euroasien.

Notan för denna härva har landat på 20 miljarder kronor, men just denna dag handlar om 80 miljoner amerikanska dollar som Telia överförde till ett bolag i Gibraltar, ägt av Gulnara Karimova, popsångerska och dotter till Uzbekistans förre diktator, en före detta jetsektkvinna som numera framlider sina dagar i en postsovjetisk fängelsehåla.

Betalades stora mutor ut för att etablera sig i ett land med 30 miljoner invånare och ett underutvecklat mobilnät? Eller var det, som de åtalade hävdar, en helt normal internationell affär?

Åklagaren jabbar försiktigt. Hur ställer du dit till uppgiften att Uzbekistans regering tänkte ta över ert bolag? Minns du om det förekom försök att få kontakt med presidenten? Kommer du ihåg om ni i februari 2007 började intressera er för presidentens dotter?

Direktören, som i sin v-ringade blåa tröja mer ser ut som en grånad legendar i reklambranschen än en fallen toppfigur i näringslivet, kommer från Finland och svarar långsamt på engelska, tolken ska ju hinna med.

Han har inget att dölja och lovar att han ska svara sanningsenligt på alla frågor, men åklagaren måste förstå att det har gått många år och att det inte är lätt att minnas.

Rådman Tomas Zander avbryter. Han läxar upp några grabbar från en högstadieklass på åhörarplats som inte kan hålla tyst. Han läxar upp åklagaren och påpekar att det inte är ok att lägga fram tidigare okända uppgifter som överrumplar de åtalade.

Två kriminologer från Stockholms universitet lyssnar och antecknar: till våren ska en studie om ekonomisk brottslighet läggas fram.

Det går att se på svensk korruption på olika sätt. Å ena sidan visar internationella studier att Sverige på detta område fungerar mycket väl. Å andra sidan är vi sämst i Skandinavien.

IT-affären på Transportstyrelsen, generaldirektören på Statens fastighetsverk som fick sparken efter att ha hyrt ut hus till släktingar, mutor till tjänstemän på Trafikverket. Dystra exempel saknas inte.

Möjligen, eller snarare troligen, skulle Sverige halka ännu längre ner på den internationella rankingen om hänsyn togs till svenska företags utländska vidlyftigheter.

Är den långsamt tragglande processen i Rådhuset, först vid jul är den över, ett exempel på ett näringsliv som i den internationella konkurrensen tar till de metoder som krävs för att ta hem en affär, hur smutsiga de än är?

Morgonen övergår i förmiddag och när vi är framme vid lunch har inte bilden av vad de 80 miljoner dollarna handlar om klarnat nämnvärt.

Tonåringarna fnittrar och puttar på varandra på väg ut och är långt ifrån de enda i sal åtta som tycks ha sett fram mot en timmes paus.

ARTIKELN HANDLAR OM