Beskedet är en seger för Lundin

KOLUMNISTER

1–0 till Lundin Petroleum. ­Efter Folksams säljbesked slipper de sin främsta kritiker.

Korkades champagnen upp på huvudkontoret i går kväll?

Det var efter Aftonbladets artikelserie från dåvarande södra Sudan som kritiken mot Lundin Petroleum, där utrikesminister Carl Bildt satt i styrelsen mellan 2000 och 2006, tog ny fart.

Flera institutionella ägare krävde efter publiceringarna en oberoende utredning av bolagets verksamhet i dåvarande södra Sudan, i dag Sydsudan, mellan 1997 och 2003. Drivande bakom kravet var Carina Lundberg Markow, chef för ansvarsfullt ägande på försäkringsjätten Folksam.

Kravet röstades ner med bred majoritet på en stormig bolagsstämma på Grand ­Hôtel i Stockholm i början av maj.

Lundberg Markow sa ­redan då att Folksam skulle fundera över om de skulle behålla aktierna i Lundin Petroleum. I går kväll kom beskedet, Folksam säljer ­under det närmaste halvåret sina 3,8 miljoner aktier. Det motsvarar 1,2 procent av ­kapitalet i bolaget.

Beskedet är en seger för Lundin Petroleum. Veckan före bolagsstämman meddelade vd Ashley Heppenstall att de ägare som ville ha en utredning borde fundera på om de inte skulle sälja sina aktier. I koncentrat betydde det tig eller stick.

Folksam valde det senare. De teg inte. De stack.

Nu slipper Lundin Petroleum alltså sin kanske främsta kritiker. Gissa om de var ­nöjda i går kväll? Gnatiga ägare som oavbrutet dillar om hållbart ägande men samtidigt gärna räknar hem både värdeökning och aktieutdelningar vill de inte ha och nu var de kvitt den främste av dem.

På marginalen påverkar Folksams avhopp Lundin Petroleums redan ganska skamfilade rykte. Ett kundägt försäkringsbolag, som hävdar att de har en stark etisk kompass, vill inte vara ägare i deras bolag. Det är ingen fjäder i hatten.

Lundins grundmurade motvilja mot en oberoende utredning är, trots att de nu slipper kritiken från Folksam, en kommunikationsmässig katastrof.

Företagets ledning, vd och Ian Lundin, har hela tiden hävdat att de gjort allt enligt regelboken i södra Sudan. De har letat efter olja, de har ställt upp med de hälsobefrämjande insatser som myndigheterna krävde, de har ett samvete som är vitt som snö.

Om det verkligen är fallet så hade bolaget inte haft något att förlora på en utredning. Den hade visserligen kostat en slant men det hade det sannolikt varit värt för att slippa det redan decennielånga ifrågasättandet av verksamheten i södra Sudan.

Genom att ihärdigt säga nej till utredningen har Lundins i stället fått det att framstå som de har något att dölja. Något stinkande som utredarna eventuellt skulle komma på spåren.

I skuggan av de spektakulära turerna efter Afton­bladets artikelserie om före detta ”Lundinland” fortsätter den förundersökning om misstänkt brott mot folkrätten som kammaråklagare Magnus Elfving vid internationella åklagarkammaren leder sedan två år tillbaka.

I går blev de av med en kritiker. Men ännu är det för tidigt för Lundin Petroleum att pusta ut.

ARTIKELN HANDLAR OM