Anders Westgårdh
Hela samhället ska ställas i skamvrån
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Pisa handlar inte längre om det lutande tornet, utan den fritt fallande skolan i Sverige. Den som brukade vara en nationell stolthet är numera en internationell skam. Ni har alla hört och sett den politiska pajkastningen. Vem ska stå mest i skamvrån – alliansen eller sossarna?
Ursäkta en vattenkammad gosse i slipover från förr, men borde vi inte börja betrakta saken ur ett något bredare perspektiv? För skolans fiasko är ju ett underbetyg åt hela samhället. Om skolan misslyckas beror det på att samhället har misslyckats – och då är det väl inte bara lärare och elever och utbildningsministrar som ska ha bakläxa?
Eller har jag fått allt om bakfoten? Är det så enkelt att lite mer disciplin och några fler lärare får oss tillbaka på banan?
Jag menar att skolan speglar större skeenden, både för oss som människor, för Sverige som samhälle och för världen som helhet. I mitt enkla huvud finns det en direkt koppling mellan en underpresterande skola och ett underpresterande samhälle. När klyftorna ökar i samhället sker samma sak i skolan. När kunskapsföraktet blir norm, när framtidstron viker, när rädslan växer och hatet eskalerar i ett samhälle i gungning, då återspeglas det i skolan.
Skolans kris kan bara till del skyllas på gällande läroplan eller aktuell resursfördelning. Mycket kan säkert bli bättre med en större satsning, men skolan är inte snabbspacklad.
Vad händer med skolan när de vuxna liknar skräckvisioner snarare än förebilder? Sönderstressade i ett absurt arbetsliv eller uppgivna i permanent utanförskap. Vilket känns mest inspirerande att se upp till?
Vad händer med skolan när varken rektor eller lärare klarar att skydda barnen från varandra? När mobbning – fysisk och psykisk – ger oss barn som hellre går under än går till skolan. Hjälper det med fler datorer i skolan?
Vad händer med skolan när politik och samhälle blir allt ytligare och kortsiktigare, nu snart fritt från visioner om något större än att vinna nästa val? När konsumismen upphöjts till främsta medborgerliga drivkraft?
Vad händer med skolan när arbetslivets berömda incitament lyser med sin frånvaro innan framtidens medarbetare ens lämnat grundskolan? Vadå jobb? Jag ska vinna ”Idol” eller bli rik på nätpoker.
Jag säger det igen: skolans misslyckande är samhällets fiasko. Därför bör det hanteras av fler och större tänkare än Jan Björklund eller Ibrahim Baylan.
Större än alla
Håkan Hellström är unik av tusen olika skäl. Helgens spelning i Scandinavium var ännu en bekräftelse på hans lokala särställning. Det kan inte finnas många platser där stadens egen son är större än alla internationella superstars. Eller?
Saknar logik
Ju fler som går från rök till snus, desto större hälsoeffekter och på sikt lägre sjukvårdskostnader. Ändå är det nu lika dyrt att snusa som att röka, och det känns som att dosan antingen blir dyrare eller tommare för varje månad. Jag ser inte logiken i statens agerande. Finns det ingen politiker som vågar träda fram?