Mejla

Oisin Cantwell

En unik mordrättegång och en bottenlös tragedi

Publicerad:

I en mordrättegång inträffade i dag någonting som har förutsättning att bli ett stående inslag i juristutbildningarna.

Tre rättsläkare hade tre olika uppfattningar om en kvinnas död.

En förvirring som torde sakna motstycke i svensk kriminalhistoria och som jag misstänker att åklagare Kristina Wik gärna hade klarat sig utan.

Förgiftade och ströp mannen sin hustru? Begick hon självmord? Vad hände egentligen?

Foto: URBAN ANDERSSON

Bakgrunden:

Ahmed, han heter egentligen någonting annat, ringde den 30 december 2018 polisen och berättade att han mördat sin hustru.

Rättsläkaren som genomförde obduktionen konstaterade att dödsorsak inte gick att fastställa, men att skadorna på kroppen stödde mannens berättelse. Dessutom hittades spår av råttgift.

Med stöd av detta utlåtande drog åklagaren slutsatsen att Ahmed lurade eller tvingade i kvinnan giftet och sedan täppte till hennes andningsvägar.

Men så tog mannen tillbaka sitt erkännande och hävdade att hustrun tagit sitt liv och ytterligare två rättsläkare har ombetts yttra sig och de håller inte med sin kollega eller varandra.

Ett års utredande senare gick huvudförhandlingen i Attunda tingsrätt in på sin andra vecka och det var dags för tre experter att vara oense.

 

Rättsläkarbranschen är liten, folk känner varandra och vittnena hälsade glatt på varandra i domstolens långa korridor, kantad av rättssalar och konst som gör anspråk på att vara modern.

– Nu ska vi inte kramas så att vi verkar vara i maskopi, sa en av läkarna lättsamt till de andra.

Inne i sal sex tog de plats sida vid sida, avlade vittnesed och lade ut sina bedömningar.

Medicinska termer kom och gick, abstrakta resonemang flöt omkring och åsikter bröts mot varandra som vore detta en disputation med en doktorand som försvarar sin avhandling och inte en mordrättegång.

Ingen entydig skadebild...dödsorsak kan inte säkert fastställas...skadebilden är modest...

Kraftigt förenklat går vittnesmålen att sammanfatta på följande vis:
Läkare 1 tror att kvinnan ströps. Läkare 2 lutar åt att giftet dödade henne. Läkare 3 lägger sig mitt emellan sina kollegor.

Lycka till, rådman Richard Berlin och nämndemän som ska resonera sig fram till en uppfattning i skuldfrågan.

Den åtalade mannen, häktets gröna kläder, gråsprängt skägg, suckade och tittade upp i taket.

Åklagare Wik och försvarsadvokat Arvid Danielsson slet med sina frågor och försökte med begränsad framgång att bringa klarhet.

I de omkringliggande salarna var det ännu en av alla dessa dagar i en av alla dessa tingsrätter. Vårdnadstvister, narkotikabrott, stölder, narkotikabrott...

Foto: URBAN ANDERSSON

 

Det som pågår i sal sex är ett unikt fall som kan användas vid framtida lektioner vid rikets juridiska lärosäten om vilken vikt straffrätten ska fästa vid expertutlåtanden.

Men det är också någonting betydligt viktigare än så. Det är en tragedi som utspelar sig bortom juridikens och rättsmedicinens irrgångar och återvändsgränder.

Bredvid åklagaren och sitt målsägandebiträde sitter två unga kvinnor och lyssnar koncentrerat och bläddrar i förundersökningen.

Deras mamma är död och deras pappa sitter mitt emot dem, anklagad för mord.

avOisin Cantwell

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM

Mord