Saint-Tropez – ett Fångarna på fortet för prostituerade

KOLUMNISTER

Ingen har väl missat att jag spenderade sista helgen i jetset-paradiset Saint-Tropez. Bilderna på min kille i min hatt dansades på strandklubben Le Vail Rouge har varit uppskattade i familjerna Gynning och Zanderholm.

Det var en intressant resa, det vill jag lova. Lite som en studieresa när man var 15 år, mycket kom som en liten chock. Jag var i Saint-Tropez för ett par år sedan, då kändes det annorlunda! Jag måste varit dum eller blind för jag såg inte hur det var. I år fick jag nog efter två nätter. Jag kunde knappt gå på gatorna med makeup och high heels, utan att bli förväxlad med en prostituerad.

En kväll upptäckte jag att jag glömt en vit topp till en outfit. Eftersom jag var nödd och tvungen att ha en sådan, begav jag mig ut i staden för att leta. Glad blev jag när jag hittade en liten vit t-trasa, tills jag studerat prislappen på 590 euro. Det var bara att glömma. Jag stannade hemma den kvällen och funderade över vad jag skulle försöka jobba med i framtiden, så jag kunde köpa t-shirts för 600 euro styck. Jag har tyvärr inte hittat svaret än, men det kommer säkert.

Klubben vi gick till på kvällarna heter Le Cave. En grotta fylld med tjocka arabgubbar och unga ryska horor. En upplevelse i sig. Så fort jag gick på toaletten kom det fram män som försökte släpa mig till deras drinkbord. Och när jag kom tillbaka till mitt bord hade min kille fått två nya vänner som hette Svetlana och Olga. De var pimpade i Pucci, anorektiska och runt 17 år. Jaha, vad trevligt tänkte jag och tog ännu en drink av den svindyra champagnen. För i Saint-Tropez finns det inga dåliga dagar eller dystra livsöden, i Saint-Tropez flödar champagnen så hårt så man glömmer vad man heter och vad man känner. Kvar sitter bara ett stort smajl på läpparna och ett hål i plånboken. Men det ska man inte tänka på nu – ”WELCOME TO SAINT-TROPEZ, THIS IS THE NIGHT”, skriker dj:n från dj-båset.

Det beställs in större flaskor skumpa och de små ludren spanar över dansgolven med sina giriga blickar för att se vem som just beställde den största flaskan. Det är till hans bord de ska. Det är en kort säsong i Saint-Tropez och för dem är det är bäst att fylla fickorna med så mycket guld de kan innan hösten faller på. Saint-Tropez är horornas “Fångarna på fortet”.

Vår egen och självutnämda jetset-prinsessa, Daphne Leon, älskar Saint-Tropez, hon säger sig ha varit där så många gånger att det är som att komma hem. Komma hem till vad? Bordellen?

Visst finns det en charm med att spruta champagne på en strandklubb där alla är klädda i vackra färgglada design-baddräkter, med servitörer utklädda till Stålmannen och fallskärmshoppare. Och det är ett skådespel utan dess like varje gång det beställs en flaska champagne, om man är där med ett roligt kompisgäng från Sverige. Men om jag åker dit nästa år ska jag trycka upp en t-shirt, där det står – ”I AM NOT A PROSTITUTE, I AM JUST A WOMAN ON VACATION”. Så slipper det bli några missförstånd.

Saint-Tropez har gått från stillsamt fiskeläge till livlig bordell på 40 år, det tycker jag är bra jobbat.

ARTIKELN HANDLAR OM