Välj aldrig den narcissistiska farbrorn

Foto: PARAMOUNT / TV3
KOLUMNISTER

På den 107:e internationella kvinnodagen tänker jag på Aleksandr Petrovsky.

Aleksandr Petrovsky är den ryska konstnären som Carrie Bradshaw dejtar i den sista säsongen av Sex and the city.

Carrie har ett fantastiskt liv i New York med vänner, karriär och upplevelser, precis som hon vill ha det. Oavsett vad någon annan tycker om innehållet i det.

Men Aleksandr Petrovsky har en livsviktig utställning i Paris på gång och nu vill han gärna att Carrie följer med honom.

Aleksandr är väldigt romantisk, berättar Carrie för sina vänner. Så romantisk faktiskt att det blir för mycket. Till slut svimmar hon och måste gå på Mc Donalds för att lugna ner sig i allt överflöd.

Från den första träffen är Aleksandr egoistisk, nonchalant och nedlåtande. Men det är okej, för han säger så himla fina saker till Carrie. (Och hon får vara i hans fina lägenhet hur mycket hon vill medan han arbetar med sina ljusinstallationer i studion, wow!)

När första vändan av Sexet och cityn sändes var jag 25 år gammal. Jag förstod aldrig riktigt lockelsen med den svåra konstnären som var trist och tusen år äldre. Men det fanns väl något eftersom Carrie valde honom.

Tretton år senare vill jag gå igenom rutan, åt andra hållet, och slå honom med pannkakorna han ger Carrie den första morgonen (han har redan ätit och måste jobba i ateljén, så Carrie får sitta barbent och äta framför hans personal).

När jag tänker på Aleksandr idag så symboliserar han allt som är fel med män.

Hon ska rätta sig efter honom, flytta med honom, ge upp sitt liv för honom, hylla honom (men hon ska inte få för sig att hon förstår honom, konst är faktiskt svårt).

Kvinnor vill inte ha romantik, kvinnor vill ha rättvisa. Kvinnor vill att deras jobb ska vara lika viktigt som mannens jobb. Ändå är det inte så. Jag ser mig omkring och finner män som arbetar som charkansvariga på stormarknaden och tycker att deras jobb är det viktigaste som finns. Det finns inga gränser för hur oviktigt ett jobb kan vara och ändå bli JÄTTEVIKTIGT när det jobbet blandas in i en heterosexuell relation.

Innan en man tar sig en fru är han en arbetare. Efter en man har tagit sig en fru är han oersättlig, faktiskt viktigare än USA’s president. För det finns liksom ingen designated survivor i charkdisken.

Carries intelligenta vän Miranda vädjar till henne att inte ge upp sitt liv för att följa med en humorbefriad farbror till Europa. Men Carrie har bestämt sig, hon ger upp sin karriär för att bli musa. Nu är ju Carries karriär förvisso att sitta i underbyxorna vid fönstret och skriva saker som ”I could’nt help but wonder”. Men det är inte poängen. Poängen är att hennes sextexter är lika viktiga som en rysk pensionärs lysrörskonst.


Ben-drövligt 1

Trumps bostadsminister Ben Carson slant i hjärnan, fick lite otur när han tänkte och förklarade att slavarna som skeppades till Nordamerika var invandrare. Javisst, och Dachau var ett yogacenter.

Ben-drövligt 2

Fjortonårige Daniel Rom Kristiansen skulle göra ett skolarbete om den danska motståndsrörelsen och råkade hitta ett nazistplan. Eller som Ben Carson kallar det, berg- och dalbana.

ARTIKELN HANDLAR OM