Nej regeringen, terrorn kom inte till Sverige först 2010

Självmordsattentatet på Bryggargatan var inte det första i Sverige. Till höger: Karl-Heinz Dellwo en av terroristerna när västtyska ambassaden attackerades 1975.
KOLUMNISTER

När till och med regeringen inbillar sig att det första terrordådet på svensk mark inträffade 2010 är det hög tid för en historielektion.

Sverige har en lika lång som dyster tradition av terrorism.

Det har väl knappast undgått någon att svenska förhållanden för närvarande är föremål för internationellt intresse.

Regeringen tog i går det utmärkta initiativet att på engelska på sin hemsida med fakta bemöta de vanligaste harangerna om att antalet våldtäkter ökar dramatiskt, muslimerna snart är i majoritet och att myndigheterna mörkar allt elände.

Dessvärre blev det fel redan i starten. Påståendet att ”Det var inte länge sedan Sverige upplevde sin första terrorattack” besvaras med att det enda kända dådet inträffade 2010, syftandes på självmordsbombaren i Stockholm.

Nu är det så att det första terrordådet i Sveriges moderna historia inträffade 1908, då en ungsocialist apterade en bomb på det brittiska fartyget Amalthea i Malmö under en hamnarbetarstrejk och dödade en person.

I mars 1940 inträffade det hittills värsta politiskt motiverade dådet i Sverige. Vid attentatet mot den kommunistiska tidningen Norrskensflamman i Luleå mördades fem personer, varav två barn.

Inblandade i morden var bland andra Luleås stadsfiskal, några militärer och en journalist på en konkurrerande tidning.

1970-talets europiska terrorism drabbade även Sverige. 1971 sköts Jugoslaviens ambassadör i Stockholm ihjäl av två kroatiska fascister. De dömdes till livstids fängelse och fritogs av andra terrorister då ett flygplan i Malmö kapades året därpå.

Dessa brott ledde till att Sverige 1973 fick sin första terroristlag, ett bevis så gott som något på att denna slags kriminalitet inte debuterade i Sverige med självmordsbombaren.

Det skulle dröja två år med ny lagstiftning innan det var dags igen. Medlemmar ur den vänsterextrema organisationen Röda arméfraktionen stormade den västtyska ambassaden i Stockholm. Två personer i gisslan sköts ihjäl.

Längre fram i tiden finner vi exempel på grov kriminalitet som inte når upp till den juridiska definitionen på terrorbrott, men som befinner sig i gränslandet.

1999 rånade nazister en bank för att tillföra den revolutionära rörelsen ekonomiska medel och mördade under flykten två poliser. Samma år dödade nazister en fackligt aktiv syndikalist.

John Ausonius, Peter Mangs och Anton Lundin Petterson är ytterligare exempel på mördare med ideologisk agenda.

För närvarande sitter några medlemmar i den nazistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsen häktade i Göteborg för bombattentat. Åklagaren som leder utredningen har sagt att gärningarna kan komma att definieras som terrorbrott.

Regeringens slarv på hemsidan är inte hela världen. Det har för övrigt korrigerats i dag. Men det är ett misstag som är symptomatiskt för vår tids fixering vid islamistiska mördare.

Jag satt själv i en panel under Almedalen i somras och hörde kulturminister Alice Bah Kuhnke beskriva Drottninggatan som Sveriges första terrordåd.

Hotet från mördarorganisationer som IS och återvändande jihadister får inte underskattas.

Men om vi glömmer vår historia så glömmer vi någonting som är viktigt även för vår tid. Terrorister finns i olika skepnader.